Start för Humanistisk medmänniska!

Vi är mycket glada att berätta att vi inom kort startar en provperiod för Humanistisk medmänniska, ett telefonnummer dit det går att ringa för att prata med en humanist. (Not: nedan står det gamla arbetsnamnet Humanistisk samtalspartner.)

Ur broschyren:

”Livet bjuder på många tillfällen då man behöver någon att prata med. Det kan gälla separation, sorg eller sjukdom eller någon annan personlig kris. Inte alltid finns denna ”någon” omedelbart i närheten. Kanske känns det svårt att prata med familj eller vänner om vissa saker. Kanske har du ingen lust att prata med personal omkring dig.

Du kan prata med oss. Vi kallar oss Humanistisk samtalspartner.

Vi finns här för att lyssna och samtala. Vi ställer inte upp några mål för samtalet. Vi kräver inte att samtalet ska leda till ett beslut om hur du bör handla. Vi stöder dig när du behöver tänka igenom din situation och reflektera över det som är viktigt för dig i livet.

Det är du som bestämmer vad vi ska prata om.”

På Humanisternas höstkonferens nu i november berättade Ann Widung, sammankallande för arbetsgruppen, om visionen och hur vi jobbat. Anns text följer här:

---

KORT HISTORIK

Jag ska alltså berätta om utvecklingen i Humanisterna Syds projekt som just nu går under arbetsnamnet Humanistisk samtalspartner.

Först vill jag säga att vi har fått mycket uppmuntran från både humanister och andra att den här tjänsten verkligen behövs!

Inte minst nu när covid-19 slår till igen med full kraft!

Konceptet har redan presenterats flera gånger. Först på vår lokala hemsida, sedan under höstkonferensen 2018 – ihop med en workshop.

Och nu sist i somras i ett stort temanummer i medlemstidningen Humanisten.

Allt började för drygt tre år sedan då vi fick höra att en mångårig medlem i Humanisterna, Åke Fridell, hade blivit svårt sjuk och inlagd på lasarettet här i Lund. Där blev han erbjuden att tala med en präst, men han ville hellre tala med en humanist. När han senare mådde bättre bjöd han in oss för ett samtal om humanistisk s.k.”själavård”. Vi kontaktade då våra officianter, eftersom dom ju också ibland möter människor i sorg och olika livskriser, och vi bildade en liten lokal grupp. När vi ett halvår senare fick höra att Åke avlidit kom vi att kalla oss för Åke Fridell-gruppen.

Till en början diskuterade vi mest frågor som: Var behövs vi bäst? Hur ska vi gå till väga rent praktiskt? Vi har ju inga egna kontor eller lokaler där vi kan ta emot personer för känsliga samtal.

Hur ska vi formulera vårt budskap? Och Hur ska vi nå ut med att vi finns? Det var mycket att tänka på…

BROSCHYR

Från början var vi enbart inställda på att erbjuda personliga möten och vi tänkte starta på sjukhusen så som man gjort i Danmark. Därför behövde vi tidigt en broschyr, inte något särskilt anspråksfullt till att börja med, men vi behövde nå ut och tala om att vi fanns.

Vi ville presentera oss på sjukhus ihop med andra små folders från t.ex. Sjukhuskyrkan, Röda Korset, och olika telefonjourer…  OCH – även budskap från buddhister och muslimer som faktiskt får samsas där. 

Vi skulle också få använda det rum på sjukhuset som finns tillgängligt för krissamtal…

Meningen var att vi så småningom skulle sprida broschyrer till hospis, begravningsbyråer, äldreboenden, socialkontor och andra som har någon sorts krisberedskap. Även fängelser och försvaret kunde inkluderas på sikt.

Förhållandevis mycket tid gick åt att söka efter ett lämpligt namn för verksamheten. Men det behövdes ju för broschyren! Vi jobbade systematiskt med att värdera olika humanistiska begrepp – även internationella. Nu har vi Humanistisk samtalsparner som arbetsnamn. Och det är ju först nu under provperioden som vi på riktigt kan smaka på hur namnen funkar i praktiken!

STYRDOKUMENT

Vi förstod också snart att vi behövde kunna utbilda och certifiera volontärerna innan dom fick praktisera. Och att vi löpande behövde följa upp och kvalitetssäkra att alla agerade korrekt. Vi behövde alltså ett Styrdokument med tydliga föreskrifter för verksamheten.

Men det var inte så lätt att hitta några lagar eller generella krav hos myndigheterna. Vi fick titta på vad flera olika organisationer och föreningar själva hade skrivit om krissamtal och därifrån fick vi pussla ihop ett styrdokument som skulle passa just oss.

Men jag återkommer till det längre fram. Först några ord om

UTBILDNING

Vi ska ju vara ett alternativ då man inte behöver och inte vill ha religiös eller psykologisk terapi, men vill ha hjälp att hantera sina existentiella frågor. D.v.s. samtal utifrån en humanistisk livsåskådning!

Något som känns extra aktuellt nu i pandemin!

Vi visste att man i andra länder kommit längre på det här området. Humanisterna i Holland och Belgien har haft sådan verksamhet i 30 år.  I England har man s.k. ”humanist chaplains”, i Danmark Humanistisk eksistentiel omsorg och i Norge Humanistisk livsveiledning.

Därför tog vi tidigt kontakt med vårt danska systerförbund. Vi hade en minikonferens med dem hösten 2018.  Och vi hade också kontakt med Röda Korset, som ju själva har krissamtal på sjukhus. Vidare tittar vi på vilka utbildningar som kan vara ekonomiskt möjliga och bäst för just vår verksamhet, så att vi kan ta fram ett utbildningspaket.

Vidare kan vi tänka oss att ordna webbkurser och minikonferenser med hjälp av våra danska, brittiska och nederländska systerorganisationer.

Hursomhelst: Vi är nu framme vid våren 2020 och då hände två saker!

Coronapandemin som gjorde att vi på allvar började fundera på att komma igång med stödsamtal på telefon i stället. Då slapp vi också problemen med en lämplig lokal, anonymitet och eventuella stalkers…

Ett annat skäl var att vi genom en av våra volontärer, Yvonne Rosén, som gått en kurs hos Mind fick en positiv inblick i hur det fungerade hos dom och hur vi själva skulle kunna starta ett pilotprojekt i liten skala.

Och där är vi nu!

PILOTPROJEKTET – PROVPERIODEN

Ja, nu tar jag ett skutt framåt i tiden för vi står just i begrepp att sjösätta vår provverksamhet!

Vi har nu sex mycket erfarna volontärer, alla jättesugna och redo att starta i projektet. Det är fantastiskt! Att allt nu faller på plats!

Vi har precis fått ett telefonnummer och vi kommer att annonsera i medlemsmejl till Humanisterna Syds medlemmar i första hand. Sedan utökar vi eventuellt till fler lokalavdelningar beroende på hur många samtal som kommer in. Tjänsten får också användas av anhöriga.

Volontärerna kommer att svara på ett specifikt telefonnummer under var sin kväll i veckan mellan kl 19.00 och 21.00.

Under provperioden har vi ett omarbetat STYRDOKUMENT där det kan låta så här:

”Humanistisk samtalspartner är en möjlighet att få prata med någon för den som är ensam, sjuk, i sorg eller av annat skäl behöver ha ett lyssnande öra.

Volontärerna erbjuder stödsamtal och inte terapi och riktar sig till vuxna människor i kris. Vid behov hänvisas till legitimerad vårdpersonal.”

Sedan följer rubriker som:

ANSVARSFRÅGOR, där sådant som ackreditering, hantering av klagomål, utvärdering och debriefing tas upp.

Under ETISKA RIKTLINJER kan man läsa att  volontären har tystnadslöfte och inte tar emot gåvor eller arvoden.

För formens skull berättar volontären redan från början att 45 minuter avsätts för samtalet, tystnadslöfte gäller och alla samtal är anonyma. Ingen av parterna säger sina namn och samtalen spelas inte in.

Till sin hjälp har volontären en lång lista med HÄNVISNINGAR till mottagningar, nätverk och föreningar med stödlinjer för psykisk hälsa med mera.

En LOGGBOK förs där man anger samtalets längd och vissa andra uppgifter såsom ålder, för statistikens skull. Men! – inget som kan identifera en individ, och bara sådant som framgår under samtalet.

Samtliga volontärer kommer att träffas för en avstämning och debriefing varannan vecka. Det är ju också viktigt!

Provverksamheten kommer att pågå i några månader och därefter ska den att utvärderas innan beslut tas om nästa steg. Längre fram i tiden kanske vi också kan ha en chattfunktion som passar de yngre bättre. Deras självmordsfrekvens går upp, tyvärr! Vi får inte glömma att det är många, just bland dom unga, som känner sig vilsna i vårt förnuftstyrda samhälle.

Man kan också fundera över om vi överhuvudtaget kommer att ta upp den ursprungliga idén med samtal mellan två verkliga personer?

Hursomhelst:

Vi vill gärna se att detta initiativ så småningom växer till en samhällsbärande tjänst.     

Till sist vill jag tacka våra fina volontärer som nu gör detta möjligt – jag är full av respekt och beundran för er!

Utan er – inget projekt!

Tack!

Ann Widung, Humanisterna Syd