Celebrating Dissent – reflections after the festival

7 september, 2019

My reflections after the Celebrating Dissent festival in Amsterdam, Aug 30 to Sep 1, 2019 – by Magnus Timmerby, Humanists Sweden.

Photos below!

”Heretics, infidels, renegades… welcome to Amsterdam!”

These opening words from city mayor Femke Halsema (video) sparked immediate cheers and applause. She continued with a reflection on the city’s proud history as a safe haven for freethinkers since Spinoza. ”Without dissent and protest, change and progress are not possible.”

Cheering, and possibly a bit of confusion for a few in the mixed crowd, including some guests from very repressive societies, perhaps not fully knowing what to expect at an event like this.

Keynote speakers

  • Maryam Namazie, event organiser and well-known secular activist, was received almost as a rockstar by the audience.
  • Inna Shevchenko, leader of radical movement FEMEN: ”As a feminist, as a woman, I will be in conflict with religions as long as those religions will continue favouring men and degrading women.”
  • Taslima Nasrin, with multiple fatwas calling for her death and exiled since 25 years, gave a talk and read her poem “You go girl!” Although a soft-spoken person, her powerful words drew massive cheers.

Thus started the three-day festival, combining theatre, talks, poetry, film, stand-up comedy and performance art.

From the programme description: ”Women, non-believers and LGBT+ are often the victims of the strictest cultural and religious dogmas. The festival Celebrating Dissent honours their freedom. Freedom to think differently, freedom not to believe, and freedom to be yourself. A shout-out to everyone who fights for universal rights and freedom of speech.”

The festival was generously hosted by culture house De Balie. They provide this list of all speakers and video recordings.

Among the numerous other speakers and performers were writer Kenan Malik, performance artist Victoria Gugenheim, lawyer Saif Ul Malook (who risked his life to defend Asia Bibi), and representatives from many secular and ex-muslim organisations, from Sri Lanka to USA.

The persecuted find common ground

The festival offered a dozen events where secularists, feminists and LGBT+ persons contributed, verbally and through art.

How can such a diverse crowd, some more radical than others, instantly find common ground? Well, their oppressors are the same: the usual combination of patriarchy, religion and violent intolerance.

Around 30 ex-muslims (a world record?) participated on stage to tell their stories. So much pain, and so much courage. These people are hunted, threatened with death, ostracised, their children taken from them. And for what? Because they say ”no thanks” to religion. One guest, Zineb El Rhazoui, former journalist for Charlie Hebdo, was denied entry into the country due to security concerns.

A quote that says it all, from Saudi refugee Rana Ahmed, when asked what she appreciates most with living in a free society: ”To be able to walk in the street.

Or in the words of Maryam Namazie: ”All we want is to live.

Several participants targeted religion with fierce criticism. Notably, this criticism extended to those who, under a misguided banner of anti-racism, allow religious demands to tear down fundamental democratic principles and human rights.

This movement will not have it. They are fed up, they are claiming their right, and they are organising. They do not intend to compromise or temper their message. They won’t waste time responding to distractions. ”We’re busy fighting for our own lives,” said Namazie.

Betrayed and abandoned

Many expressed feelings of betrayal and abandonment by the left, which they see as no longer distinctly secular, rather nowadays often obliging to islamist demands.

Some criticism was also aimed at the Humanist movement, long-standing defender of non-believers globally, for sometimes missing the point. As Jimmy Bangash recalled from a recent conference in the UK: after he had presented statistics on percentages of muslims who are friendly versus hostile to LGBT+ persons, two humanists gave him a ”not all muslims” rebuke.

As oppressed ex-muslims, it’s not our responsibility to defend our oppressors,” said Muhammad Syed, founder of Ex-Muslims of North-America. Sadia Hameed (Council of Ex-Muslims of Britain) agreed: ”When women suffer domestic abuse, nobody asks them to defend men in general. But we are expected to defend our oppressors against far-right attacks.”

Emotions ran high

A strong expression of solidarity came towards the end from event host De Balie’s director Yoeri Albrecht, who revealed that his organisation committed a significant amount of money to Dutch migration authorities as security for two guests that were deemed high-risk. Noting the absurd contradiction in a policy that denies people entry to a free country due to risk of persecution, Albrecht told the audience that he would not hold it against these persons if they would decide to stay in the country. Some burst into tears. Emotions ran high, hugs were exchanged, many friends were made.

As Taslima Nasrin told the audience (similar to my memory from her speech at the World Humanist Congress in 2014): I can never return to my country or my family. So what is my nation? What is my family? The closest thing I have is you.

Magnus Timmerby, Humanists Sweden

A Swedish version of this text will be published in Humanisten, magazine for Humanists Sweden

Photos

Most of the following photos by Jenny Wenhammar. A few by De Balie and a couple by Magnus Timmerby.

Performance artist Victoria Gugenheim gave the audience 160 red balloons, each tagged with a name of a persecuted atheist. Outside, their names were written on Leidseplein square.
Inna Shevchenko, Maryam Namazie, Taslima Nasrin
Nazmiye Oral, Fauzia Ilyas, Cemal Knudsen Yucel, Omar Makram, Sohail Ahmad
Sherin Seyda (moderator), Ali Rizvi, Armin Navabi, Shabana Rehman
Rishvin Ismath, Zehra Pala, Mimzy Vidz
Victoria Gugenheim, Dareen Halimah, Jenny Wenhammar
Hugs for Yoeri Albrecht, director of De Balie
Maryam Namazie, Jenny Wenhammar. Art by Jenny.
Yoeri Albrecht, De Balie

Memorable quotes

”Harrassment, prison time and travel bans are expected consequences. But sacrifices must be made. Freedom doesn’t come for free.”

Mohammed Hisham, persecuted after appearing as an atheist on Egyptian TV

”What I appreciate most with living in a democracy? To be able to walk in the street.”

Rana Ahmed, ex-muslim from Saudi Arabia

”With pride I wear the badge ex-muslim, apostate, heretic”

Halima Salat

”Even our bodies are invaded. The only home we can have, is not safe.”

Inna Shevchenko, FEMEN

”I tell muslims: better offended than discriminated against.”

Armin Navabi, founder Atheist Republic
Photo: De Balie
Rahila Gupta
Annonser

15 sep: Kosovo-krigets glömda offer

3 september, 2019

Mycket finns ännu att lära om Kosovo-kriget. Välkomna på seminarium med fyra överlevande kvinnor. Seminariet hålls på engelska.

Mer än 10 000 personer dog under kriget i Kosovo år 1999. Men vid minnesstunder uppmärksammades aldrig de 20 000 kvinnor, barn och män som blev utsatta för sexuella övergrepp. Anledningen är en tystnads- och hederskultur som råder i hela samhället i Kosovo.

Till seminariet kommer fyra kvinnor som arbetar för att sprida kunskap om detta och ge upprättelse för offren för de sexuella övergreppen.

Medverkande:
Vasfije Krasniqi-Goodman
Kadire Tahiraj
Saranda Bogujevci
Lirije Kajtazi

Seminariet anordas även i Stockholm.


Humanistfika om ateism, agnosticism och andra begrepp

30 augusti, 2019

På senaste Humanistfika i Lund diskuterades vanliga begrepp om tro och icke-tro. Det visade sig att de flesta i rummet nog var agnostiska ateister. Lite överraskande, då ateism och agnosticism vanligen ses som två alternativ, men i själva verket kan begreppen kombineras. Mer om det nedan.

Mikrosummering:

  • Teism: Gudstro. Vanligen avses en personlig gud som hör bön, bryr sig om dig, har en plan för dig, osv.
  • Ateism: Avsaknad av gudstro
  • Deism: Tro på en generisk högre makt men inte en personlig gud. Exempelvis en skapare som sedan inte lägger sig i. (I sci-fi förekommer idén att superintelligenta rymdvarelser kan ha hjälpt mänskligheten på traven – kanske är det också en slags deism, utan övernaturliga inslag…)
  • Adeism: Avsaknad av deism (ovanligt ord)
  • Panteism: Gud och universum är samma
  • Panenteism: Gud och universum är samma, fast gud är mer fundamental
  • Animism: Allt i naturen är besjälat
  • Antiteism: Motstånd mot gud eller mot gudstro
  • Apateism: Ointresse för frågan

Och så:

  • Gnosticism: Att vara säker på sin tro
  • Agnosticism: Att vara osäker på sin tro

För riktiga definitioner, se ett filosofilexikon.

Hur kan man då vara agnostiker och ateism samtidigt? Jo, det är två olika frågor:

1) Första frågan: Vad tror du på? Är du teist, ateist, deist, animist, panteist, osv? Den här frågan är rätt svartvit, antingen tror du på X eller inte.

2) Andra frågan: Hur säker är du på din tro/icketro? Om du är bergsäker på att X finns så är du gnostiker, alltså gnostisk teist eller gnostisk ateist, eller gnostisk deist, gnostisk animist, etc. Om du tvärtom är mycket osäker så är du agnostisk teist, agnostisk ateist, agnostisk deist, etc. Den här frågan är inte svartvit utan snarare en skala. Richard Dawkins, världens mest kända ateist, föreslog en sjugradig skala, där han klassade sig själv som mycket nära gnostisk ateist men inte helt, för den som har en vetenskaplig attityd måste hålla öppet för att även den mest absurda idé skulle kunna visa sig sann. Vem vet, nästa vecka kanske det dyker upp vetenskapliga evidens för att både Jesus, Oden, Vishnu och Batman finns på riktigt.

2B) Gnosticism/agnosticism – teori eller praktik? Som humanister försöker vi ha en vetenskaplig ansats och håller därför i teorin dörren öppen för att Jesus, Oden, Vishnu och Batman skulle kunna existera. Men i praktiken lever vi naturligtvis våra liv som om ingen av dem finns. I alla praktiska hänseenden är vi alltså 100% gnostiska ateister (och a-batman-ister), även om det rent kunskapsteoretiskt aldrig går att bevisa att dessa inte finns.

Så nästa gång någon frågar om du är ateist, fråga först ”Vilken gud?” och svara sedan hur pass gnostisk/agnostisk du är i din icke-tro, i teorin och i praktiken.

PS. Troende är ateister

Troende är faktiskt ateister, eftersom de avvisar alla gudar utom sin egen. Det kan till och med hävdas att troende är mer ateistiska än humanister! Hur går det ihop? En humanist håller ju åtminstone teoretiskt öppet för att någon av de ca 3000 gudar människan trott på genom historien skulle kunna finnas, medan många troende närapå tvärsäkert utesluter alla gudar utom den enda de viger sitt liv åt att dyrka. Snacka om antiteistisk ateism! Inte ens Batman får en chans.

Magnus Timmerby

Michelangelos berömda illustration av kristendomens Gud (och hans rumpa) på taket i Sixtinska Kapellet i Peterskyrkan, Vatikanen

Intervju med Inas Hamdan

9 augusti, 2019

Här en kort intervju med Malmötjejen Inas Hamdan som gästades oss i juni. Hon berättade med allvar och humor om sina upplevelser av hur det är att växa upp i Sverige med konservativa muslimska normer, och hur det kan vara att vända sig mot dem.

1) Vem är Inas och var befinner du dig i livet?

Jag är en Lundastudent som studerar Politik, Filosofi och Ekonomi, och arbetar som frilansjournalist med fokus på liberalism och anti-extremism.

2) Hur reagerade din familj och omgivning när du först bestämde dig för att söka tron djupare och senare att ifrågasätta den?

När det kommer till konservativa miljöer kontrolleras individen ofta genom familjen. Detta betyder att familjen får många positiva sanktioner om individen följer normerna, men det leder även till otroligt mycket skam om individen väljer att motstå dem. Detta gör att reaktioner från familjen och omgivningen ofta kan bli mer extrema, då man inte endast är rädd om personens rykte, utan även ens egna rykte, då man är associerad med den personen. Ofta blir omgivningens första reaktion att sätta press på individen. Genom att göra det tydligt att det som görs inte är acceptabelt och genom att klargöra allt som står på spel ifall individen väljer att fortsätta trotsa. Hjälper inte det leder det ofta till isolering.

3) Vad är det viktigaste du vill säga till de ungdomar som växer upp i en konservativ religiös miljö?

Världen är fylld med människor från olika bakgrunder, upplevelser och förutsättningar. Därför borde man vara otroligt skeptisk mot alla som hävdar sig ha svaret på livets frågor. Om du inte har läst på om din tro med skeptiska ögon, så som du skulle behandla vilken annan tro som helst, kan du inte säga att du kommit fram till ett svar själv. Utan det var slumpen som placerade dig i en situation. Så som du vill att individer från andra tron ska ifrågasätta, borde du ifrågasätta. Du lever i ett land där du träffar personer från alla olika sorters bakgrunder varje dag. Sätt dig ner och prata med dem.

Mer info:


Studiecirkel: Humanism som sekulär livsåskådning

31 juli, 2019

Humanisterna Syd bjuder in till studiecirkel: Humanismen som sekulär livsåskådning.

Humaniströrelsen, som finns i hela världen, är icke-religiös. I stället för religion eller nyandlighet tror vi på vetenskap och vanlig medmänsklighet. Vi tycker inte det behöver vara konstigare än så. Vi behöver inte gudar, änglar, demoner eller karma för att leva ett meningsfullt och etiskt medvetet liv. Tvärtom menar vi att humanism är en bättre utgångspunkt för att ta vara på varandra och planeten. Vi tror på människans möjligheter!

I denna studiecirkel, som passar både för nyfikna och redan engagerade, undersöker vi hur humanism som livsåskådning kan grunda verklighetsuppfattning, etik och människosyn, samt ställningstaganden i olika samhällsfrågor.

Detaljer och föranmälan:

  • Studiecirkeln sker i ABFs lokaler på Spånehusvägen 47 i Malmö.
  • Studiecirkeln är kostnadsfri.
  • Studiematerial finns.
  • Vi kommer att träffas 5 gånger hösten 2019: onsdagarna den 4/9; 18/9; 9/10; 23/10; och 20/11, kl 18-20.
  • Intresseanmälan till Hans Schiött tel 0702 196 161 eller epost hans.schiott@telia.com. Vi har ett begränsat antal platser.


Kommentar: ”för lättklädd” för Malmö-buss

30 juli, 2019

I helgen gick sociala medier varma efter att en busschaufför avvisat en ung kvinna i Malmö för att hon var för lättklädd. Det är givetvis oacceptabelt. Många gissade att busschauffören agerade utifrån religiösa skäl, men det har dementerats. Hur som helst har bussbolaget klargjort att chauffören gjorde fel, vilket var helt väntat.

I förlängningen finns här inte bara en, utan två saker att vara vaksam på.

Det första är att religiöst förtryck finns på riktigt. Från förorterna finns flera vittnesmål om shariapoliser som tvingar folk att lyda islamiska regler. Liknande förtryck är sedan länge känt i kristna sekter. Vi humanister måste fortsätta bekämpa detta och stötta dem vars liv begränsas varje dag. Inte bara när det drabbar en blond tjej i centrum (och det ogrundat ryktas vara pga religion).

Det andra att vara vaksam på är när det ropas om svenska värderingar. Ibland harmlöst, men ibland finns en annan agenda i bakgrunden, som syns i t.ex. denna kommentar till bussincidenten från en sd-politiker: ”I Sverige gäller svenska seder och bruk och svenska värderingar! […] Vill ni fortsätta bo i Sverige, hantera det!”

Visst känner vi samma ilska över händelsen, men det problematiska i citatet ovan är att det drar skiljelinjen mellan svensk och osvensk. För en humanist står skillnaden i stället mellan frihet och ofrihet.

Dessutom är det ett falskt påstående att ”i Sverige gäller svenska seder och bruk”. I Sverige är du tvärtom fri att tro på vad du vill och följa vilka seder du vill (inom lagens ram). Livsåskådningsfriheten är grundlagsskyddad här liksom i alla länder som vill upprätthålla grundläggande mänskliga rättigheter.

Vilka är då de omtalade svenska värderingarna? Det är inte lätt att veta när debattörer och politiker uttrycker sig oprecist.

Ibland avses klassiska humanistiska värderingar: jämlikhet, livsåskådningsfrihet, sekulär demokrati och vanlig medmänsklig anständighet. Humanistiska värderingar är inte en svensk uppfinning men vi är mycket bra på att vårda och upprätthålla dem.

När det däremot talas om svenska värderingar från socialkonservativt håll är det i regel något annat som avses, som synes i citatet ovan. Där finns ett politiskt maktanspråk att inordna befolkningen i ett visst ”svenskt” sätt att leva, där avvikare inte är välkomna. Från detta håll propageras också ofta för kristen dominans och avskaffandet av den sekulära staten.

Här uppstår en oväntad likhet mellan socialkonservativa och islamister: båda vill forma befolkningen in i en monokultur och en dominerande religion.

Det gäller alltså att vara vaksam på vilka konfliktlinjer som målas upp i debatten. Som humanister motsätter vi oss allt slags förtryck. Vi ställer aldrig upp på en problemformulering som vill definiera värderingar som antingen svenska eller osvenska, människor som svenska eller icke-svenska, livsåskådning och moral som antingen kristendom eller islam.

För en humanist är vi alla självständiga människor och skiljelinjen går mellan frihet och ofrihet.

Magnus Timmerby, ordförande, Humanisterna Syd


Därför är det viktigt att delta i Pride

18 juli, 2019

Det är lätt att tänka att hbtqia-rättigheter är självklara i dag.

Men kampen är långt ifrån vunnen. Hbt-personer är våldsamt utstötta och jagade i stora delar av världen. I 73 länder är homosexualitet ett brott, och i hela världen är fördomarna fortfarande utbredda. Ofta är det religion och tradition som upprätthåller en så fientlig människosyn.

Men när nätet svämmar över av tusentals foton från fria, livsbejakande och stolta parader så ger det en liten droppe självkänsla, styrka och mod till alla de som lever förtryckta och rädda. Varje år kommer fler ur garderoben fastän det på vissa håll är rent livsfarligt.

Och hemma i trygga Sverige? Inte heller här är det givet. Visserligen stöder en majoritet hbtqia-rättigheter, men normförändringen är bara ett par decennier gammal, och vissa grupper såsom transpersoner kämpar fortfarande för att bli accepterade. Starka motkrafter kommer från både religiöst och socialkonservativt håll.

När du går Pride-paraden och känner de positiva vibbarna, tänk också tanken att det finns de som vill förbjuda, spärra in, avhumanisera.

Mänskliga rättigheter kommer aldrig av sig självt. I år är det 50 år sedan gay-rörelsen startade på allvar i och med Stonewall-upproret i New York, i en tid då homosexuella var systematiskt utstötta och rutinmässigt utsattes för polisvåld. I dag tar hbt-personer en lika stor eller ännu större risk, när de träder fram och kräver sin rätt.

Uganda, 2012

Den humanistiska hållningen är enkel och självklar: Låt människor leva sina liv efter eget hjärta, så länge de inte skadar någon annan. Olika könsidentitet och könsuttryck är något vi inte bara accepterar, utan något att bejaka och uppmuntra. Låt hela floran av mänskliga uttryck blomma ut!

Pride är en fest, men samtidigt en fråga om liv och död. Därför är det viktigt att delta. Kom och gå paraden med oss i Malmö nu på lördag. Mer info

Magnus Timmerby, ordförande, Humanisterna Syd


2016 gav Humanisterna Hedeniuspriset till RFSL Newcomers.

Läs gärna detta pressmeddelande efter Orlando-massakern 2016, av Andrew Copson, president för Humanists International: Humanism is the ultimate, long-standing and unfaltering ally of LGBTI people everywhere

Text av Magnus Timmerby från 2016 på samma tema