13 juni: Humanistfika med gäst

8 juni, 2019
Inas Hamdan

Välkomna till vårens sista Humanistfika i Lund! Kvällens gäst är Malmötjejen Inas Hamdan, som med allvar och humor kommer berätta om sina upplevelser av hur det är att växa upp i Sverige med konservativa muslimska normer, och hur det kan vara att vända sig mot dem.

Humanistfika är för medlemmar men det går bra att ta med en vän. Vi har fika, bokbord och trevligt samtal. Välkomna!

Annonser

Styrelsen 2019

22 april, 2019

Här är en presentation av Humanisterna Syds styrelse för 2019.

Magnus Timmerby

Magnus Timmerby, ordförande
Humanisterna arbetar för mänskliga rättigheter, och mot vidskepelse och inhumana traditioner.

Vi grundar vårt engagemang i Humanism, en sekulär (icke-religiös) livsfilosofi som bygger på en mycket enkel idé: det går alldeles utmärkt att leva ett meningsfullt och etiskt medvetet liv grundat i rationalism och vanlig medmänsklighet, utan att blanda in gudar eller andra övernaturliga idéer. Centralt i humanismen är en vetenskaplig världsbild, kritiskt tänkande och omtanke om andra människor.

Som humanist är jag nyfiken på livets stora frågor och de samhällsutmaningar vi står inför i en globaliserad värld med makalös teknikutveckling. Och jag tror att lösningarna söks bättre genom vetenskap, etisk reflektion, kulturutbyte och en inkluderande människosyn än genom bakåtsträvande religioner och andra ideologier som ängsligt försöker begränsa människors friheter och sortera oss i olika fack. Vi människor kan klara av att leva tillsammans i den här världen. Det är min utgångspunkt.

Frågor som ligger mig varmt om hjärtat är att försvara yttrandefrihet och konstnärlig frihet samt hur humanism, i ord och handling, kan stärka samhällstilliten.

I tre år var jag ledamot av förbundsstyrelsen, bland annat som kontaktperson för internationella relationer samt ceremoniverksamheten. (Humanisterna erbjuder icke-religiösa alternativ för barnvälkomnande, konfirmation, vigsel, begravning och andra högtider.)

När tillfälle finns besöker jag gärna kolleger i de internationella organisationerna Humanists International och EHF. Ute i världen kämpar andra humanister med livet som insats för de rättigheter vi tar som självklara i Sverige.

Till vardags jobbar jag med innovation inom industri och IT.

 

Caroline Bilander, vice ordförande
Text och bild saknas.

 

Martin Karlsson, vice ordförande_20160426_220757
Idéer som inspirerar och driver mig är rationalitet, demokrati, mänskliga rättigheter, feminism, sekularitet, skepticism, rättvisa, antirasism. Humanismen är för mig något av ett ideologiskt paraply för dessa saker. Den hjälper mig att förhålla mig till människor och världen vi bygger tillsammans, ger mig en utgångspunkt från vilken jag kan förstå hur vi kan göra den så rättvis som möjligt. Vi behöver ett jämlikare samhälle, som samtidigt har högre i tak. Präglat av solidaritet och generositet, skyddar och hjälper de som behöver det, byggt på etiska, vetenskapliga grunder. Som prioriterar uttrycksfrihet framför den kränkhetsfundamentalism, moral- och kulturrelativism som så påtagligt influerar många idag.

Har tidigare varit aktiv i Vänsterpartiet Malmö där jag bl a satt i valberedningen. Har även haft ett utomparlamentariskt engagemang i Stoppa TTIP-nätverket.

Trots en barndom som inkluderade katolsk förskola med nunnor som fröknar har jag varit ateist så länge jag kan minnas. Har aldrig förlikat mig med människors tro på övernaturliga saker, anser det skadligt för samhället på lång sikt. Bejakar min rationalitet i möjligaste mån men avvisar idén att den står i motsatsförhållande till vår emotionella sida. Båda är grundläggande, överlappande aspekter av den mänskliga upplevelsen.

Karriären är som konsult inom verifiering och validering, tidigare inom telekom och medicinteknik men sedan ett par månader tillbaka jobbar jag med alarmsystem för Verisure. Har även studier i Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER) samt Mänskliga Rättigheter i bagaget. På fritiden försöker jag utveckla mig genom meditation, terapi och läsande inom områden som filosofi, humanism, etik och liknande. Är en gamer sedan barnsben, kollar mycket på fotboll och vill avskaffa monarkin.

 

Hans Schiött, ledamot, kassörHans
Pensionerad ingenjör som håller igång min medmänskliga ådra i hjälporganisationen Lions och i Humanisterna och som håller i gång min tekniska ådra i min bostadsrättsförening.

Har alltid, från min vetenskapliga bakgrund, försökt hålla isär tro och vetande. Det gör mig till en ateist som gärna arbetar för att förbättra mänskliga rättigheter och för ett sekulärt samhälle.

 

Richard Brorsson Moreau, ledamot
Text och bild saknas.

 

Ingrid Klink, ledamotingridklink
Jag har varit aktiv i förbundet Humanisterna sedan ett decennium. Har ett intresse och engagemang för vetenskap som kommer från mina folkhälsovetenskapliga studier, främst inom socialmedicin som jag finner väldigt intressant och betydelsefullt. Tycker det är bra för ens egen bildning att bli upplyst inom olika forskningsområden. Som folkhälsovetare finns det angelägna frågor som humanisterna driver, såsom arbetet mot hedersförtryck och hbtq – personers lika värde och rättigheter vilket har en tydlig inverkan på deras hälsa. Mänskliga rättigheter är för mig en grundbult. Har även ett engagemang i skolors frihet från ensidig, religiös påverkan. Barn och ungdomar behöver träffa människor som inte delar samma intressen, livsåskådningar och värderingar för att som vuxna kunna möta världen med rimliga förväntningar och insikter om människors olikhet. Tycker det är roligt att få vara med och påverka genom styrelsearbete och deltagande på humanistiska konferenser.

 

Ann.jpgAnn Widung, ledamot
Pensionär med brokigt förflutet och splittrad eller snarare obefintlig karriär. Jag har med min familj bott i sex främmande länder i sammanlagt 20 år, jag har flyttat mitt hem 18 gånger, rest mycket och gör så fortfarande. I botten finns en fil mag-examen i spanska och franska, kryddad med lite sociologi, marknadsföring och miljövård. Men det känns länge sedan nu. Vågar dock påstå att jag samlat på mig intryck och erfarenheter!

Miljöfrågorna har följt mig sedan tidigt 70-tal och jag har försökt upplysa om dessa på lokal nivå när jag bott utomlands. Där har jag också engagerat mig för vissa kvinnofrågor och förbudet mot aga av barn genom olika insändare i media och egna små utskick bland människor i min närhet. Jag gick ur Svenska kyrkan -78 och var under några år intresserad av Jung och hans idé om det nedärvda ”kollektiva medvetandet”. Jag tyckte mig se bevis på det i mina drömmar och i det måleri och skulpterande, som jag fortfarande ägnar en viss tid. Den eufori som vi alla kan uppleva i natur, konst, musik etc, är hittills ett genetiskt mysterium för mig, men jag tror definitivt inte att den har med någon Gud att göra.

Jag tror på förnuft, logik och vetenskap och tycker att vi borde ha obligatorisk filosofi på schemat i svenska gymnasier. Jag tror på möten och samtal, och pratar gärna, även på olika europeiska språk. När jag emellanåt drabbas av ”dystopisk svindel” intalar jag mig att vi för alla efterlevandes skull måste hoppas och lita på det rationella samtalet som en universell lösning. Det är därför jag är medlem i Humanisterna.

 

Revisorer
Christina Björklund, ordinarie
Suppleant vakant

 

Valberedning
Ingela Dahlberg, sammankallande
Marie Andrée


Summering av Humanistforum 2019

12 april, 2019

Här en summering av Humanistforum 2019 som i år ägde rum i Kalmar den 30-31 mars, samarrangerat av Humanisterna Kalmar och Syd. Det hela var en framtidsspaning på temat ”Humanist år 2045”.

Om intresse finns kan vi ordna en kortversion för medlemmar i Syd.

Not: Humanistforum är en konferens som vanligen är för förtroendevalda (dvs styrelseledamöter i hela landet samt valberedningar). Humanistforum äger rum vartannat år, de år det inte är kongress.


Per Bauhn: Gud, kultur och mänskliga rättigheter

21 mars, 2019

Föredrag av Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, på Humanisterna Syds årsmöte 2019. För den som vill veta mer har Per gett boktips.


Fadimedagen i Malmö, 22/1 2019

18 mars, 2019

Text och bild: Anders Moberg, GAPF Syd.

IMG_0216Tisdagen den 22 januari 2019 hölls en seminariedag i Rådhuset vid Stortorget i Malmö vid årets Fadimedag. Temat var ”Från ord till handling” och inbjudna var personal inom vård, skola, omsorg, även några advokater och poliser. Seminariedagen var ett samarbete mellan GAPF Syd, Humanisterna, länsstyrelsen Skåne och Malmö stad. Ungefär 175 personer deltog under dagen. Åhörarna hälsades välkomna av Mariam Taheri, ordförande vid GAPF Syd och konferencier för dagen var Kristin Nord, som till vardags arbetar som journalist vid Sydsvenskan.  Rakel Chukri som är kulturchef på Sydsvenskan, närvarade också under dagen och skrev en artikel sedan där hon klokt efterlyste mer av de positiva exemplen, inte bara de mest allvarliga fallen som bland annat slutar i mord. Även SVT gjorde ett intressant inslag från Fadimedagen i Malmö. 

Det är nu 17 år sedan Fadime Sahindal sköts till döds av sin pappa utanför hennes systers lägenhet i Uppsala. Han avlossade två skott på nära håll och Fadime avled omedelbart.  Orsaken till mordet var dels att Fadime hade haft en svensk pojkvän, dels att hon hade gått ut offentligt i media och berättat om hur det är att leva under så kallat hedersförtryck där framför allt unga kvinnor, men även pojkar inte kan bestämma själva vilka de vill vara ihop med, gifta sig med  och ibland även vad de vill jobba med. Detta på grund av press från den egna familjen och släkten. I november 2001 höll Fadime även ett gripande tal i Sveriges riksdag om hedersproblematiken. Kvällen den 21 januari 2002 sköts hon till döds av sin pappa. Redan innan hon mördades hade Fadime Sahindal varit i kontakt med Sara Mohammad som då hade startat en förening som hette Glöm aldrig Pela, efter mordet på Pela Atrosi nere i Irak 1999. När så Fadime också blev mördad, ändrade Sara Mohammad namnet på föreningen till Glöm Aldrig Pela och Fadime, förkortat GAPF. Varje år sedan mordet på Fadime 2002 hålls minnet över hennes kamp levande genom kurser, seminarier, paneldebatter, filmvisningar, gruppsamtal, en gala för att synliggöra den kamp som förs mot den här typen av förtryck och mord. Det styrs inte av en individ mot en annan och sedan fördöms av det omgivande samhället, utan det så kallade förtrycket, våldet och morden utförs i släktens namn. Det handlar om en kollektiv övervakning, kollektivt planerade och utförda sanktioner och hot mot den eller dem inom gruppen som bryter mot normerna för släktens så kallade heder. Även morden planeras kollektivt och sanktioneras av kollektivet, och morden utförs antingen av en eller två utvalda individer inom släkten, alternativt en grupp mot den person eller de personer som man vill straffa. Fadime sågs som ett hot mot släkten när hon öppet berättade om hur det var att leva inom en sådan familjestruktur.

IMG_0173

Under de 17 år som har gått sedan mordet på Fadime Sahindal har visserligen mycket gjorts i det svenska samhället. Många förbättringar har genomförts vad gäller arbetsmetoder och lagstiftning, men teori och praktik följs tyvärr inte alltid åt. Samtidigt som medvetenheten om problematiken har ökat, metoder har arbetats fram, ny lagstiftning har kommit till och olika hjälpinsatser har utförts, så ökar samtidigt problemen i andra änden. Det finns fortfarande en blindhet för de här problemen inom viktiga grupper som ibland även förnekar dess existens.

Efter att åhörarna fick lyssna på en del av det tal som Fadime höll i riksdagen i november 2001 påpekade därefter Mariam Taheri, ordförande i GAPF Syd, i sitt inledningsanförande, att personal och myndighetspersoner har ett stort ansvar i att hantera de här frågorna på adekvata sätt.  ”Vi har ett gigantiskt arbete framför oss”, sa hon, och lyfte därpå de tusentals könsstympade flickor och utsatta ungdomar som kämpar för att göra egna val i livet utan att bli begränsade genom sanktioner, hot om våld, förtal, ryktesspridning etc. Mariam avrundade med att säga att det så kallade hedersvåldet ska bli ett fenomen som sedan är ett minne blott.

Till Fadimedagen hade flera eminenta föredragshållare bjudits in. Först ut var Juno BlomIMG_0182 som under många år har varit ansvarig för hedersvåldsfrågor vid länsstyrelsen i Östergötland och även nationell samordnare. Nu är hon liberal riksdagsledamot och kämpar med de här frågorna inne från riksdagen. Juno lyfte bland annat hur barnen och ungdomarna som växer upp i släkter med starkt familjehederstänk ofta behandlas annorlunda än svenska föräldrars barn, och vilken orättvisa som ligger i detta. Ett dilemma som Juno också belyste var att trots att det pratas mycket om hedersproblematik och lagar stiftas, men att verkligheten ofta skiljer sig från pratet utifrån vad som faktiskt konkret görs. Det är ett stort problem. Därför är årets tema ”från ord till handling” så viktigt. Vad är det som gör att vissa är så rädda för att kallas för rasister om de lyfter frågan, istället för att modigt stå upp för de här personernas rätt att själva få välja sina liv. Juno gav några konkreta exempel på de mer anonyma personer som har drabbats av hedersvåldet. Vad vill vi uppnå med vår kamp mot hedersvåldet? Undervisning på lika villkor? Har vi det idag? Nej.  Separerad simundervisning, barnäktenskap, slöjor på småflickor med mera. Vilka signaler skickar det? Bara vi vuxna kan genom våra gränser och demokratisyn påverka om ungdomarna har tillit till oss eller inte.

Talare nummer två var Devin Rexvid, forskare i socialt arbete vid Umeå universitet. IMG_0210Devin är en skarp och insatt debattör vad gäller hedersvåldsfrågor. Han tog upp det svenska uttrycket att blod är tjockare än vatten, men förklarade att i hedersrelaterade sammanhang så är just hedern det dominerande värdet och normen. Ett arabiskt ordspråk säger att Gud är stor, men att hedern är större. Man får inte på minsta sätt kränka eller ifrågasätta denna heder. En man utan heder inom dessa släktstrukturer betraktas som levande död. Hedern handlar om mannens rätt till respekt och om att kunna övervaka släktens kvinnor. Devin berättade om gamla stamlagar som berörde kvinnors utomäktenskapliga relationer, i dessa ligger oskuldsidealet och kyskhetsidealet. Dessutom en segregering av kvinnor och män. Han lyfte hur de stora världsreligionerna har hållit dessa kyskhetsideal vid liv, men att främst västvärlden under det senaste århundradet har lämnat dessa ideal bakom sig. Sedan många människor har kommit till västvärlden från länder där hedersnormerna är starka, så har dessa frågor på nytt blivit väldigt aktuella. Det uppstår en kraftig värderingskonflikt mellan dessa hedersnormer och västvärldens jämställdhets- och frihetsideal, skolans och socialtjänstens uppdrag bland annat.

Devin Rexvid har forskat på vad som händer med pojkarna och männen i den här hedersrelaterade släktstrukturen. Den främsta begränsningen av pojkarna inom dessa släktstrukturer handlar om kravet att övervaka och i vissa fall även ta livet av närstående kvinnor. Devin nämnde att mordet på Maria Barin Aydin i Landskrona våren 2012 blev uppmärksammat i media, men samtidigt skedde ett annat mord i Göteborg som inte uppmärksammades. Varför inte? Därför att det var en kille? Det handlade om en ung man som mördades därför att han var homosexuell. Devin har gjort studier på Sharaffs hjältar och studenters uppsatser om pojkars och mäns utsatthet. Man ska vara en god son, och har många förväntningar på sig. Inte bara unga kvinnor övervakas utan även pojkarna, vad gäller deras beteenden. En god son inom hederskulturen lyder inte bara pappa, utan är hans förlängda arm vad gäller kontrollen av kvinnorna. Från 7 – 8-årsåldern blir pojkarna fostrade in allt mer i den manliga världen. En god son ska både sköta skolan och ta hand om och övervaka sin syster. Ibland tillrättavisa och misshandla henne. Dessa är kraven från släkten. Pojkarna förväntas ledsaga systrar och mödrar i offentliga sammanhang. En god son är också heterosexuell. Homosexuella söner blir ibland mördade, medan ”olydiga” heterosexuella söner straffas på andra sätt, bland annat genom utfrysning och förnekande. Hederskulturen handlar om att hålla upp en fasad utåt, och att släktens medlemmar har att vaka över deras goda namn. Devin lyfte även många andra saker.

Efter lunch var det dags för Bo Lagerkvist, före detta polis och del i det nationella kompetensteamet att få äntra scenen och ta till orda om sina erfarenheter ur ett polisiärt perspektiv. Han tog upp att ordet ”heder” normalt sett är något positivt, det är hedersamt, hedersdoktor etc. ”Hedersmord” är däremot inget positivt för de allra flesta. De människor som däremot planerar, utför och sedan sitter och pratar om morden som rentvättande tycker att det är något positivt. Kriminalvården gjorde en undersökning på personer som dömts för hedersrelaterade brott. Allihop hade förnekat brott, men dömdes i tingsrätten. Man tar på sig skulden och sitt straff, men inte skammen att erkänna brottet för de svenska, ”otrogna” myndigheterna. Hur ser vi på skammen? Bo berättade även om några fall där han som polis varit med och utrett olika IMG_0228hedersrelaterade brott, och hur de han förhörde såg på skam och heder. I övrigt är tystnaden extremt vanlig när polisen ska utreda sådana här brott. Omgivningen tiger och håller varandra om ryggen, antingen av ren rädsla, eller av lojalitet mot familjen. En flicka hade under förhör avslöjat lite om livet i familjehederskontext. Hon berättade att hennes pappa misshandlade henne och hotade henne med skarpladdad pistol om hon kom en kvart för sent hem från skolan. Bo Lagerkvist påpekade hur viktigt det är att vi uppmärksammar brott i familjehederns namn. Som yrkesverksamma är det viktigt att vi har en grundförståelse för den kollektiva strukturen och sättet att tänka för att vi ska kunna agera på bra sätt och applicera lagstiftningen rätt, förklarade han.

Bo Lagerkvist pekade på skillnaden mellan individuellt riktat våld där gärningsmannen är ensam och inte ses som en hjälte i närmiljön, och hedersbrotten där det egna kollektivet planerar brottet, utför det eller backar upp det kollektivt, och även hyllar och försvarar gärningsmannen efteråt. Idag är det ungefär samma lagstiftning i båda fallen, men Bo Lagerkvist efterlyser en bättre strategi juridiskt, polisiärt och socialt för att kunna hantera hedersbrotten.

Sista föredragshållaren för dagen var GAPF’s egen grundare, Sara Mohammad, som flydde från den irakiska delen av Kurdistan som ung. Sara har upplevt mycket och kämpat mot det hedersrelaterade förtrycket och morden i många år. Hon är en av frontfigurerna i den här kampen i Sverige. Sara berättade om hur Fadimedagen har utvecklats sedan mordet på Fadime Sahindal den 21 januari 2002, och om olika IMG_0201utbildningsdagar, seminarier, kurser med mera som sker till hennes minne, men även för alla de tusentals andra som har förtryckts och ibland mördats, även om deras namn aldrig nämns. Hon visade upp ungdomsbilder på sig själv från Irak där hon bland annat bar slöja. Saras tillit till mamman släcktes när Sara var sex år, eftersom Saras mamma lurade henne och tvingade sin lilla dotter att bli könsstympad med ett gammalt rakblad. Sara berättade att det gjorde ont, men att det gör mera ont då svenska förståsigpåare. läkare och debattörer försvarar könsstympningen. Hon berättade om en svåger som var släktens shariapolis och hur det även påverkade Saras egen uppväxt.

När Sara var 17 år ville hennes familj gifta bort henne med en 43-årig man som hon aldrig hade sett eller träffat innan. Hon skulle bli en handelsvara. Hennes bror var pådrivande i det här försöket att gifta bort henne, medan Saras pappa var mer motsträvig, därför att hon var duktigast av alla i skolan. Saras bror drog in henne i ett rum och hotade henne med en kalaschnikov mot hennes panna och frågade henne tre gånger om hon ville gifta sig. De två första gångerna sa hon nej, då slog han henne och förklarade att mörda henne var lika lätt som att dricka ett glas vatten. Sara sa då ja, men tänkte inte genomföra bröllopet, utan istället hellre begå självmord. Saras mamma var normalt den som var hårdast, som spottade på Sara om slöjan gled av, som slog henne med en kabel och vattenslang om Sara tittade i nyckelhålet på någon kille under tonåren. Trots det ansåg mamman att det var orättvist att hota Sara med ett vapen. Samtidigt ansåg Saras mamma att det var tusen gånger bättre att dottern antingen blev bortgift eller mördad, än om hon till exempel rymde hemifrån. Ändå rymde Sara på bröllopsdagen gömd under en burka och tog sig till en kusin och dennes kompis som gömde Sara och hjälpte henne vidare. Ju rikare familjen är desto större är kravet att hålla tyst. För att överleva i en hederskontext måste man ljuga och Sara fick ljuga sig fram för att hålla sig vid liv under den perioden. Samtidigt förklarade Sara att hennes pappa var ett stort stöd, och mycket kärleksfull, samt att hon bär honom med sig i bröstet när hon stöttar utsatta tjejer.

Så småningom träffade Sara sin före detta man och kom som kvotflyktingar från Turkiet. De fick två barn, en dotter och en son. Sara var rädd under de två första åren i Gävle för att hennes bror skulle flyga till Sverige och strypa henne någon natt. Det tog 20 år för brodern att acceptera Saras val, men numera skryter han över hennes roll i Sverige som förkämpe mot hedersvåldet. I början var det många av Saras släktingar som såg henne som en djävla hora, men som idag har accepterat henne. Sedan förklarade Sara Mohammad att Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF, inte jobbar med hedersvåldsfrågan, utan att GAPF utmanar strukturerna bakom hedersförtrycket och hedersvåldet. Det handlar om att väcka aktivism. GAPF har stödverksamhet, stödjouren med stöd dygnet runt, psykologiska stödsamtal såväl för utsatta som för yrkesverksamma. GAPF har också utbildningar och kurser, samt jobbar med att påverka myndigheter och lagstiftare. 1046 personer är idag inrapporterat utsatta för hedersförtryck i dagens Sverige, men mörkertalet är stort. 487 av dessa inrapporterade är barn under 18 år. GAPF hjälper till med stödpersoner. Sara lyfte även andra aspekter. Efter varje talare fanns tid för frågor från åhörarna, vilket ledde till intressanta reflektioner och utvikningar. Sammantaget blev hela seminariedagen i Malmö den 22 januari 2019 mycket lyckad.

450.jpg

 


Boktips från professor Bauhn

15 mars, 2019

Efter Per Bauhns föredrag på årsmötet i onsdags kom en fråga från årsmötet om lästips för att fördjupa sig i föredragets ämne, ”Gud, kultur och mänskliga rättigheter” (multikulturalism var en central del). Per var vänlig nog att återkomma till oss angående det:

”Ett försvar för multikulturalismen återfinns i Will Kymlicka (1995), Multicultural Citizenship (New York, NY: Oxford University Press); en kritik av multikulturalismen återfinns i Brian Barry (2001), Culture and Equality(Cambridge: Polity Press); en bok som diskuterar multikulturalism i förhållande till kvinnors rättigheter är Susan Moller Okin (1999), Is Multiculturalism Bad for Women? (Princeton, NJ: Princeton University Press). Slutligen kan jag nämna en bok där jag själv är inblandad: Per Bauhn & Dilsa Demirbag-Sten (2010), Till frihetens försvar (Stockholm: Norstedts förlag).”

Nu har ni något att läsa i påsk =)


Årsmötet 2019 avklarat!

14 mars, 2019

Igår hölls årsmötet för 2019! Mötet avklarades enligt dagordningen och vi noterar ett par förändringar:

  • Först och främst hälsar vi nyvalda ledamöter Richard Brorsson Moreau och Ingrid Klink till styrelsen!
  • Samtidigt tackar vi avgående ledamöter Ulf Johnson och Ulf Nilsson för ett väl uträttat arbete!
  • Vi hälsar även nyvalde valberedare Marie Andrée välkommen!

I övrigt omvaldes ordförande Magnus Timmerby på två år och ledamot Ann Widung på ett år. Ledamöter Caroline Bilander och Martin Karlsson, samt kassör Hans Schiött, har alla ett år kvar på sitt mandat. Och vi tackar Caroline för att hon ordnade en väl smakande fika!

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, höll förtjänstfullt i ordförandeklubban för mötet och följde upp detta med ett mycket intressant föredrag med rubriken ”Gud, kultur och mänskliga rättigheter”. Pers föredrag filmades och om tekniken står oss bi lägger vi upp detta på vår Youtube-kanal. Vi meddelar detta snarast!

Per Bauhn tipsar om dessa böcker för den som vill fördjupa sig:

Ett försvar för multikulturalismen återfinns i Will Kymlicka (1995), Multicultural Citizenship (New York, NY: Oxford University Press); en kritik av multikulturalismen återfinns i Brian Barry (2001), Culture and Equality (Cambridge: Polity Press); en bok som diskuterar multikulturalism i förhållande till kvinnors rättigheter är Susan Moller Okin (1999), Is Multiculturalism Bad for Women? (Princeton, NJ: Princeton University Press). Slutligen kan jag nämna en bok där jag själv är inblandad: Per Bauhn & Dilsa Demirbag-Sten (2010), Till frihetens försvar (Stockholm: Norstedts förlag).

Efter mötet höll den nyvalda styrelsen ett konstituerande möte. Vi uppdaterar styrelsesidan här på sajten inom kort!

Sist men inte minst, ett stort tack till alla medlemmar som närvarade!