Gästkrönika: Vikten av att fira alla människors egenart

#Pride2021

Av Eric Gustafsson, medlem

Att vara humanist innebär att man istället för att ta avstamp i den yttre världen, först ser till vad det innebär att vara mänsklig. Vi kan inte på riktigt förstå vår omvärld ifall vi inte först accepterar vår egna begränsningar, och utformar vårt samhälle utifrån principer så att vi inte behöver tyngas av vår bristfällighet.

Några av våra begränsningar är exempelvis tid, kunskap och behovet av omnejdskännedom. Det finns helt logiska evolutionära anledningar till att dessa begränsningar finns, men de påverkar hur vi tenderar till att lösa problem. Dessutom är vi inte ensamma i samhället, och måste kunna förhandla, kompromissa, och kommunicera med våra medmänniskor. Därav har vi genom årtusendena utvecklat olika normer, och idéer. Vissa av dessa är äldre än homo sapiens sapiens (vår egna art). Grundläggande normer gällande eldsäkerhet tros exempelvis ha utvecklats av en tidigare art människor runt den tiden eldkonsten upptäcktes, sedan dryga 100 000 år senare när vår art kom till så lärde vi oss dessa normer från tidigare människor.

Normer så som samtyckesnormer kring sex, respektnormer (som att inte blanda sig i andras ensak så länge det inte går ut över tredje part) och pacifismnormer bär vårt samhälle, och gör det möjligt för oss att fungera tillsammans. Dock finns det mycket normativt bagage som skapades för en värld med problem som inte längre finns. Ta exemplet med normen att en man måste gifta sig med en kvinna ifall han får henne gravid. Med dagens sociala samhällssystem, och fungerande domstolar så kan vi lösa försörjningsfrågan, och frågan kring barnets rätt till sina föräldrar på mer sofistikerade vis, men för en tid innan vår stabila sociala rättsstat så fyllde giftermålet liknande funktion. Den tidigare normen har alltså spelat ut sitt syfte (i alla fall inom ramen för de givna problemen).

Med regelbundenhet måste vi alltså utmana, och ifrågasätta de samhällsnormer vi har. Att tillåta sig själv experimentera med ens tillvägagångssätt till sin tillvaro är en viktig del i att växa som person. I livets långa tristess så är det lätt att fastna i sina vägar, och för evigt vara som man var när man var 23. Det är lätt hänt att avfärda alternativa lösningar som man ofta kan lära sig något viktigt ifrån. När ett visst kollektiv förknippas med ett visst problem eller en viss lösning så uppstår detta problemet oftare.

Vår någorlunda prydliga, men oftast bristfälliga inramning av tillvaron blir lätt en fälla för vår tillvaro. Allt för ofta så dömer vi ut medmänniskor vi egentligen borde uppskatta. Vi bråkar om hur vi vill att vår tillvaro ska bestå, trots alla problem vi finner i den.

Pride är en högtid som kommit till för att vända på vår ofta negativa inställning till tillvaron. Istället för att stå upp mot förtryck, så ville de första prideparadsorganisatörerna fira olikheter. Det skulle inte vara vi mot dem. Det skulle vara en glädje mot sig själv, och mot de som inte höll med. Ett firande av varje människas lika värde, lika rätt, och främst av allt varje individs egenhet. Alla har vi något vi kan bidra med. Som det gamla uttrycket råder “även en trasig klocka går rätt två gånger om dagen.” Vi kan alltså vara säkra på att alla människor har något som gör dem annorlunda, något som kan nyttjas för andras glädje. Vi kan alla sprida ett leende, och finna glädje i andras lycka.

Så nu när World Pride har kommit till Malmö och Köpenhamn hoppas vi att många tagit chansen att gå ut och sprida ett leende, och med nyfikenhet se till din nästas liv. Det finns mycket glädje att sprida, och många glädjande verkligheter att uppleva.