Projekt: Humanistisk medmänniska

Humanisterna Syd driver ett projekt för att utveckla en ny verksamhet som vi kallar Humanistisk medmänniska. Än så länge är det bara ett arbetsnamn och verksamheten är inte klar att annonsera, men vi har kommit så långt att vi känner oss mogna att ge medlemmarna en statusrapport. Denna projektrapport kommer också i nästa nummer av medlemstidningen Humanisten.

Om projektet:
Ibland behöver man bara någon att prata med. Det kan vara en personlig kris, som sorg, sjukdom, separation eller ensamhet. Många anhöriga har liknande behov.

Sjukhus erbjuder alltid en präst att tala med, vid sidan om psykolog och kurator. Religiösa stödpersoner finns i fängelser, i det militära, på universitet och gymnasier och i regionernas krisberedskap. Fina alternativ erbjuds också av många sekulära organisationer: Röda korset, Jourhavande medmänniska, Mind, Manscentrum – för att nämna ett fåtal.

Vad många kanske inte känner till är att även humaniströrelsen har väletablerad stödverksamhet i flera länder, exempelvis på universitetssjukhuset i Utrecht där avdelningen för “själavård” sedan många år leds av en humanist, inte en präst. Liknande verksamhet har våra systerförbund i bl.a. Belgien, Storbritannien, Danmark och Norge. På en del platser finns redan fälthumanister (i armén) och fängelsehumanister.

I Sverige har vi sedan 2018 jobbat med konceptet Humanistisk medmänniska för att bygga upp motsvarande. Det är ännu inte färdigt att annonseras utan är ett långsiktigt projekt som måste byggas på stadig grund.

Vi kommer inte erbjuda terapi, bara samtal. Alla våra stödpersoner ska ha rätt utbildning, förhållningsregler, tystnadslöfte och etiska principer.

Projektet har tre faser.

Konceptfasen

Under konceptfasen utarbetar vi själva förslaget till hur verksamheten ska se ut. Det innebär ett utbildningspaket, ett styrdokument och en broschyr. Dessa saker finns som första utkast.

Vi utarbetar också ett förslag på organisation och arbetsordning. Det är av största vikt att ha goda rutiner, dels för dem vi vill bistå men också för våra egna stödpersoner som måste ha möjlighet till “debriefing” efter ett svårt samtal. Här kan vi lära av våra duktiga officianter som i Humanisternas ceremoniverksamhet också möter familjer i avgörande skeenden i livet och kring döden.

Verksamhetens namn är en fråga som lätt kan bli subjektiv. Därför har vi försökt jobba systematiskt. Vi har undersökt vilka begrepp som används av humaniströrelsen i andra länder och totalt identifierat drygt 40 ord i alla möjliga och omöjliga kombinationer (allt ifrån “sekulär coach” till “icke-religiös samtalspartner”). Drygt tio av namnen var intressanta nog att värdera, vilket vi gjort enligt fyra kriterier:

• intuitivt begripligt
• språkligt välljudande
• ej oönskade associationer eller förväxling
• rimligt åtagande

Resultatet är en matris med poäng på varje namnförslag. Som arbetsnamn har vi valt Humanistisk medmänniska, men det återstår att bestämma.

Referensfasen

Referensfasen har tre steg. Först bollar vi våra utkast mot en referensgrupp som består av tre personer från förbundsstyrelsen. När materialet sedan är färdigt nog för samlad granskning kommer vi ordna en remissrunda där varje lokalavdelning får möjlighet att ge synpunkter. Förhoppningsvis kan vi också inkludera en workshop på en vår- eller höstkonferens. Även juridisk granskning finns i planen.

Sista steget blir beslut hos förbundsstyrelsen: om verksamheten ska starta officiellt, vad den ska heta, nödvändiga förtroendeposter, med mera. Vi räknar med relativt små kostnader i början, medan större budgetfrågor får tas på kommande kongress.

Genomförandefasen

Efter de nödvändiga besluten är det slutligen dags att sätta igång. Utbildningar behöver bokas, broschyrer tryckas och det hela ska annonseras. Uppstarten kan lämpligen ske stegvis, med ett par lokalavdelningar som börjar innan vi etablerar verksamheten i hela landet.

Projektet drivs i Humanisterna Syd av en arbetsgrupp på sju personer. Vi kallar oss Åke Fridell-gruppen, efter en av våra medlemmar som blev svårt sjuk och uppmärksammade oss på behovet innan han dog. På sjukhus avböjde han att tala med en präst, men i stället tog två av oss chansen att besöka honom.

Till sist en praktisk detalj. Parallellt med alla dokument och granskningar i planen har vi också ett praktiskt spår. För att lära oss på vägen har två personer i arbetsgruppen fått börja provverksamhet med bekanta, och vi har också avsatt en mindre budget för att pröva ett par olika utbildningar redan nu. Dessa praktiska erfarenheter är till stor hjälp när vi utformar rutiner och styrdokument.

Vi ser fram emot att visa mer av arbetet på nästa medlemskonferens till hösten eller våren.
Kontaktperson för humanistisk medmänniska: Ann Widung, ann@widung.com

Fadimedagen i Malmö, 22/1 2019

Text och bild: Anders Moberg, GAPF Syd.

Tisdagen den 22 januari 2019 hölls en seminariedag i Rådhuset vid Stortorget i Malmö vid årets Fadimedag. Temat var ”Från ord till handling” och inbjudna var personal inom vård, skola, omsorg, även några advokater och poliser. Seminariedagen var ett samarbete mellan GAPF Syd, Humanisterna, länsstyrelsen Skåne och Malmö stad. Ungefär 175 personer deltog under dagen. Åhörarna hälsades välkomna av Mariam Taheri, ordförande vid GAPF Syd och konferencier för dagen var Kristin Nord, som till vardags arbetar som journalist vid Sydsvenskan.  Rakel Chukri som är kulturchef på Sydsvenskan, närvarade också under dagen och skrev en artikel sedan där hon klokt efterlyste mer av de positiva exemplen, inte bara de mest allvarliga fallen som bland annat slutar i mord. Även SVT gjorde ett intressant inslag från Fadimedagen i Malmö. 

Det är nu 17 år sedan Fadime Sahindal sköts till döds av sin pappa utanför hennes systers lägenhet i Uppsala. Han avlossade två skott på nära håll och Fadime avled omedelbart.  Orsaken till mordet var dels att Fadime hade haft en svensk pojkvän, dels att hon hade gått ut offentligt i media och berättat om hur det är att leva under så kallat hedersförtryck där framför allt unga kvinnor, men även pojkar inte kan bestämma själva vilka de vill vara ihop med, gifta sig med  och ibland även vad de vill jobba med. Detta på grund av press från den egna familjen och släkten. I november 2001 höll Fadime även ett gripande tal i Sveriges riksdag om hedersproblematiken. Kvällen den 21 januari 2002 sköts hon till döds av sin pappa. Redan innan hon mördades hade Fadime Sahindal varit i kontakt med Sara Mohammad som då hade startat en förening som hette Glöm aldrig Pela, efter mordet på Pela Atrosi nere i Irak 1999. När så Fadime också blev mördad, ändrade Sara Mohammad namnet på föreningen till Glöm Aldrig Pela och Fadime, förkortat GAPF. Varje år sedan mordet på Fadime 2002 hålls minnet över hennes kamp levande genom kurser, seminarier, paneldebatter, filmvisningar, gruppsamtal, en gala för att synliggöra den kamp som förs mot den här typen av förtryck och mord. Det styrs inte av en individ mot en annan och sedan fördöms av det omgivande samhället, utan det så kallade förtrycket, våldet och morden utförs i släktens namn. Det handlar om en kollektiv övervakning, kollektivt planerade och utförda sanktioner och hot mot den eller dem inom gruppen som bryter mot normerna för släktens så kallade heder. Även morden planeras kollektivt och sanktioneras av kollektivet, och morden utförs antingen av en eller två utvalda individer inom släkten, alternativt en grupp mot den person eller de personer som man vill straffa. Fadime sågs som ett hot mot släkten när hon öppet berättade om hur det var att leva inom en sådan familjestruktur.

Under de 17 år som har gått sedan mordet på Fadime Sahindal har visserligen mycket gjorts i det svenska samhället. Många förbättringar har genomförts vad gäller arbetsmetoder och lagstiftning, men teori och praktik följs tyvärr inte alltid åt. Samtidigt som medvetenheten om problematiken har ökat, metoder har arbetats fram, ny lagstiftning har kommit till och olika hjälpinsatser har utförts, så ökar samtidigt problemen i andra änden. Det finns fortfarande en blindhet för de här problemen inom viktiga grupper som ibland även förnekar dess existens.

Efter att åhörarna fick lyssna på en del av det tal som Fadime höll i riksdagen i november 2001 påpekade därefter Mariam Taheri, ordförande i GAPF Syd, i sitt inledningsanförande, att personal och myndighetspersoner har ett stort ansvar i att hantera de här frågorna på adekvata sätt.  ”Vi har ett gigantiskt arbete framför oss”, sa hon, och lyfte därpå de tusentals könsstympade flickor och utsatta ungdomar som kämpar för att göra egna val i livet utan att bli begränsade genom sanktioner, hot om våld, förtal, ryktesspridning etc. Mariam avrundade med att säga att det så kallade hedersvåldet ska bli ett fenomen som sedan är ett minne blott.

Till Fadimedagen hade flera eminenta föredragshållare bjudits in. Först ut var Juno Blom som under många år har varit ansvarig för hedersvåldsfrågor vid länsstyrelsen i Östergötland och även nationell samordnare. Nu är hon liberal riksdagsledamot och kämpar med de här frågorna inne från riksdagen. Juno lyfte bland annat hur barnen och ungdomarna som växer upp i släkter med starkt familjehederstänk ofta behandlas annorlunda än svenska föräldrars barn, och vilken orättvisa som ligger i detta. Ett dilemma som Juno också belyste var att trots att det pratas mycket om hedersproblematik och lagar stiftas, men att verkligheten ofta skiljer sig från pratet utifrån vad som faktiskt konkret görs. Det är ett stort problem. Därför är årets tema ”från ord till handling” så viktigt. Vad är det som gör att vissa är så rädda för att kallas för rasister om de lyfter frågan, istället för att modigt stå upp för de här personernas rätt att själva få välja sina liv. Juno gav några konkreta exempel på de mer anonyma personer som har drabbats av hedersvåldet. Vad vill vi uppnå med vår kamp mot hedersvåldet? Undervisning på lika villkor? Har vi det idag? Nej.  Separerad simundervisning, barnäktenskap, slöjor på småflickor med mera. Vilka signaler skickar det? Bara vi vuxna kan genom våra gränser och demokratisyn påverka om ungdomarna har tillit till oss eller inte.

Talare nummer två var Devin Rexvid, forskare i socialt arbete vid Umeå universitet. Devin är en skarp och insatt debattör vad gäller hedersvåldsfrågor. Han tog upp det svenska uttrycket att blod är tjockare än vatten, men förklarade att i hedersrelaterade sammanhang så är just hedern det dominerande värdet och normen. Ett arabiskt ordspråk säger att Gud är stor, men att hedern är större. Man får inte på minsta sätt kränka eller ifrågasätta denna heder. En man utan heder inom dessa släktstrukturer betraktas som levande död. Hedern handlar om mannens rätt till respekt och om att kunna övervaka släktens kvinnor. Devin berättade om gamla stamlagar som berörde kvinnors utomäktenskapliga relationer, i dessa ligger oskuldsidealet och kyskhetsidealet. Dessutom en segregering av kvinnor och män. Han lyfte hur de stora världsreligionerna har hållit dessa kyskhetsideal vid liv, men att främst västvärlden under det senaste århundradet har lämnat dessa ideal bakom sig. Sedan många människor har kommit till västvärlden från länder där hedersnormerna är starka, så har dessa frågor på nytt blivit väldigt aktuella. Det uppstår en kraftig värderingskonflikt mellan dessa hedersnormer och västvärldens jämställdhets- och frihetsideal, skolans och socialtjänstens uppdrag bland annat.

Devin Rexvid har forskat på vad som händer med pojkarna och männen i den här hedersrelaterade släktstrukturen. Den främsta begränsningen av pojkarna inom dessa släktstrukturer handlar om kravet att övervaka och i vissa fall även ta livet av närstående kvinnor. Devin nämnde att mordet på Maria Barin Aydin i Landskrona våren 2012 blev uppmärksammat i media, men samtidigt skedde ett annat mord i Göteborg som inte uppmärksammades. Varför inte? Därför att det var en kille? Det handlade om en ung man som mördades därför att han var homosexuell. Devin har gjort studier på Sharaffs hjältar och studenters uppsatser om pojkars och mäns utsatthet. Man ska vara en god son, och har många förväntningar på sig. Inte bara unga kvinnor övervakas utan även pojkarna, vad gäller deras beteenden. En god son inom hederskulturen lyder inte bara pappa, utan är hans förlängda arm vad gäller kontrollen av kvinnorna. Från 7 – 8-årsåldern blir pojkarna fostrade in allt mer i den manliga världen. En god son ska både sköta skolan och ta hand om och övervaka sin syster. Ibland tillrättavisa och misshandla henne. Dessa är kraven från släkten. Pojkarna förväntas ledsaga systrar och mödrar i offentliga sammanhang. En god son är också heterosexuell. Homosexuella söner blir ibland mördade, medan ”olydiga” heterosexuella söner straffas på andra sätt, bland annat genom utfrysning och förnekande. Hederskulturen handlar om att hålla upp en fasad utåt, och att släktens medlemmar har att vaka över deras goda namn. Devin lyfte även många andra saker.

Efter lunch var det dags för Bo Lagerkvist, före detta polis och del i det nationella kompetensteamet att få äntra scenen och ta till orda om sina erfarenheter ur ett polisiärt perspektiv. Han tog upp att ordet ”heder” normalt sett är något positivt, det är hedersamt, hedersdoktor etc. ”Hedersmord” är däremot inget positivt för de allra flesta. De människor som däremot planerar, utför och sedan sitter och pratar om morden som rentvättande tycker att det är något positivt. Kriminalvården gjorde en undersökning på personer som dömts för hedersrelaterade brott. Allihop hade förnekat brott, men dömdes i tingsrätten. Man tar på sig skulden och sitt straff, men inte skammen att erkänna brottet för de svenska, ”otrogna” myndigheterna. Hur ser vi på skammen? Bo berättade även om några fall där han som polis varit med och utrett olika hedersrelaterade brott, och hur de han förhörde såg på skam och heder. I övrigt är tystnaden extremt vanlig när polisen ska utreda sådana här brott. Omgivningen tiger och håller varandra om ryggen, antingen av ren rädsla, eller av lojalitet mot familjen. En flicka hade under förhör avslöjat lite om livet i familjehederskontext. Hon berättade att hennes pappa misshandlade henne och hotade henne med skarpladdad pistol om hon kom en kvart för sent hem från skolan. Bo Lagerkvist påpekade hur viktigt det är att vi uppmärksammar brott i familjehederns namn. Som yrkesverksamma är det viktigt att vi har en grundförståelse för den kollektiva strukturen och sättet att tänka för att vi ska kunna agera på bra sätt och applicera lagstiftningen rätt, förklarade han.

Bo Lagerkvist pekade på skillnaden mellan individuellt riktat våld där gärningsmannen är ensam och inte ses som en hjälte i närmiljön, och hedersbrotten där det egna kollektivet planerar brottet, utför det eller backar upp det kollektivt, och även hyllar och försvarar gärningsmannen efteråt. Idag är det ungefär samma lagstiftning i båda fallen, men Bo Lagerkvist efterlyser en bättre strategi juridiskt, polisiärt och socialt för att kunna hantera hedersbrotten.

Sista föredragshållaren för dagen var GAPF’s egen grundare, Sara Mohammad, som flydde från den irakiska delen av Kurdistan som ung. Sara har upplevt mycket och kämpat mot det hedersrelaterade förtrycket och morden i många år. Hon är en av frontfigurerna i den här kampen i Sverige. Sara berättade om hur Fadimedagen har utvecklats sedan mordet på Fadime Sahindal den 21 januari 2002, och om olika utbildningsdagar, seminarier, kurser med mera som sker till hennes minne, men även för alla de tusentals andra som har förtryckts och ibland mördats, även om deras namn aldrig nämns. Hon visade upp ungdomsbilder på sig själv från Irak där hon bland annat bar slöja. Saras tillit till mamman släcktes när Sara var sex år, eftersom Saras mamma lurade henne och tvingade sin lilla dotter att bli könsstympad med ett gammalt rakblad. Sara berättade att det gjorde ont, men att det gör mera ont då svenska förståsigpåare. läkare och debattörer försvarar könsstympningen. Hon berättade om en svåger som var släktens shariapolis och hur det även påverkade Saras egen uppväxt.

När Sara var 17 år ville hennes familj gifta bort henne med en 43-årig man som hon aldrig hade sett eller träffat innan. Hon skulle bli en handelsvara. Hennes bror var pådrivande i det här försöket att gifta bort henne, medan Saras pappa var mer motsträvig, därför att hon var duktigast av alla i skolan. Saras bror drog in henne i ett rum och hotade henne med en kalaschnikov mot hennes panna och frågade henne tre gånger om hon ville gifta sig. De två första gångerna sa hon nej, då slog han henne och förklarade att mörda henne var lika lätt som att dricka ett glas vatten. Sara sa då ja, men tänkte inte genomföra bröllopet, utan istället hellre begå självmord. Saras mamma var normalt den som var hårdast, som spottade på Sara om slöjan gled av, som slog henne med en kabel och vattenslang om Sara tittade i nyckelhålet på någon kille under tonåren. Trots det ansåg mamman att det var orättvist att hota Sara med ett vapen. Samtidigt ansåg Saras mamma att det var tusen gånger bättre att dottern antingen blev bortgift eller mördad, än om hon till exempel rymde hemifrån. Ändå rymde Sara på bröllopsdagen gömd under en burka och tog sig till en kusin och dennes kompis som gömde Sara och hjälpte henne vidare. Ju rikare familjen är desto större är kravet att hålla tyst. För att överleva i en hederskontext måste man ljuga och Sara fick ljuga sig fram för att hålla sig vid liv under den perioden. Samtidigt förklarade Sara att hennes pappa var ett stort stöd, och mycket kärleksfull, samt att hon bär honom med sig i bröstet när hon stöttar utsatta tjejer.

Så småningom träffade Sara sin före detta man och kom som kvotflyktingar från Turkiet. De fick två barn, en dotter och en son. Sara var rädd under de två första åren i Gävle för att hennes bror skulle flyga till Sverige och strypa henne någon natt. Det tog 20 år för brodern att acceptera Saras val, men numera skryter han över hennes roll i Sverige som förkämpe mot hedersvåldet. I början var det många av Saras släktingar som såg henne som en djävla hora, men som idag har accepterat henne. Sedan förklarade Sara Mohammad att Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF, inte jobbar med hedersvåldsfrågan, utan att GAPF utmanar strukturerna bakom hedersförtrycket och hedersvåldet. Det handlar om att väcka aktivism. GAPF har stödverksamhet, stödjouren med stöd dygnet runt, psykologiska stödsamtal såväl för utsatta som för yrkesverksamma. GAPF har också utbildningar och kurser, samt jobbar med att påverka myndigheter och lagstiftare. 1046 personer är idag inrapporterat utsatta för hedersförtryck i dagens Sverige, men mörkertalet är stort. 487 av dessa inrapporterade är barn under 18 år. GAPF hjälper till med stödpersoner. Sara lyfte även andra aspekter. Efter varje talare fanns tid för frågor från åhörarna, vilket ledde till intressanta reflektioner och utvikningar. Sammantaget blev hela seminariedagen i Malmö den 22 januari 2019 mycket lyckad.

 

Häng med oss under Malmö Pride 2018!

Nu på torsdag den 8e sätter Malmö Pride 2018 igång och Humanisterna Syd är tillsammans med Vetenskap och Folkbildning Skåne med som vanligt! Precis som förra året så deltar vi på två sätt:

Fredag den 9e kl 13 slår Pride Park upp portarna i Folkets Park och för andra året i rad är vi en av utställarna. Pride Park håller öppet på följande tider under helgen:

– Fredag 8 juni 1300 – 2200
– Lördag 9 juni 1200 – 2200
– Söndag 10 juni 1400 – 2100

Ta med dina vänner och hälsa på oss och alla andra organisationer som jobbar för ett jämlikt och inkluderande samhälle för HBTQIA-personer!

 

Naturligtvis går vi även med i Prideparaden! Paraden går från Stortorget på söndagen den 10e, följande tider gäller:

– 1130 Humanisterna Syd och VoF Skåne samlas vid Apoteket Lejonet
– 1200 Officiell samling
– 1300 Avgång!

Paraden tågar genom city och anländer till Pride Park / Folkets Park mellan kl 14 och 15 någon gång, varpå Pride Park öppnar igen.

---

Länkar till våra Facebook-evenemang osv. Hjälp gärna till att dela Facebook-evenemangen!

Facebook-evenemang Pride Park.

Facebook-evenemang Prideparaden.

Meetup-evenemang Pride Park.

Meetup-evenemang Prideparaden.

Instagram Pride Park.

Instagram Prideparaden.

Malmö Pride.

Malmö Pride Facebook-evenemang Pride Week.

Malmö Pride Facebook-evenemang Prideparaden.

 

Styrelsen 2018

Här är en presentation av Humanisterna Syds styrelse för 2018.

Magnus Timmerby, ordförande
Humanisterna arbetar för mänskliga rättigheter. Vi grundar vårt engagemang i humanism, en sekulär livsfilosofi som bygger på en mycket enkel idé: det går alldeles utmärkt att leva ett meningsfullt och etiskt medvetet liv grundat i rationalism och vanlig medmänsklighet, utan att blanda in övernaturliga idéer. Centralt i humanismen är en vetenskaplig världsbild, kritiskt tänkande och omtanke om andra människor.

Som humanist är jag nyfiken på livets stora frågor och de samhällsutmaningar vi står inför i en globaliserad värld med snabb teknikutveckling. Och jag tror att lösningarna söks bättre genom vetenskap, etisk reflektion, kulturutbyte och en inkluderande människosyn än genom bakåtsträvande religioner och andra ideologier som ängsligt försöker begränsa människors friheter och sortera oss i olika fack. Vi människor kan klara av att leva tillsammans. Det är min utgångspunkt.

Frågor som ligger mig varmt om hjärtat är att försvara yttrandefrihet och konstnärlig frihet samt hur humanism, i ord och handling, kan stärka samhällstilliten.

I tre år var jag ledamot av förbundsstyrelsen, bland annat som kontaktperson för internationella relationer samt ceremoniverksamheten. (Humanisterna erbjuder icke-religiösa alternativ för barnvälkomnande, konfirmation, vigsel, begravning och andra högtider.)

När tillfälle finns besöker jag gärna kolleger i de internationella organisationerna IHEU och EHF. I många länder kämpar humanister för sina rättigheter med risk för livet.

Till vardags jobbar jag med innovation inom industri och IT.

 

Caroline Bilander, vice ordförande
Text saknas

 

Martin Karlsson, andre vice ordförande
Idéer som inspirerar och driver mig är rationalitet, demokrati, mänskliga rättigheter, feminism, sekularitet, skepticism, rättvisa, antirasism. Humanismen är för mig något av ett ideologiskt paraply för dessa saker. Den hjälper mig att förhålla mig till människor och världen vi bygger tillsammans, ger mig en utgångspunkt från vilken jag kan förstå hur vi kan göra den så rättvis som möjligt. Vi behöver ett jämlikare samhälle, som samtidigt har högre i tak. Präglat av solidaritet och generositet, skyddar och hjälper de som behöver det, byggt på etiska, vetenskapliga grunder. Som prioriterar uttrycksfrihet framför den kränkhetsfundamentalism, moral- och kulturrelativism som så påtagligt influerar många idag.

Är även aktiv i Vänsterpartiet Malmö där jag sitter i valberedningen. Har även ett utomparlamentariskt engagemang i Stoppa TTIP-nätverket.

Trots en barndom som inkluderade katolsk förskola med nunnor som fröknar har jag varit ateist så länge jag kan minnas. Har aldrig förlikat mig med människors tro på övernaturliga saker, anser det skadligt för samhället på lång sikt. Bejakar min rationalitet i möjligaste mån men avvisar idén att den står i motsatsförhållande till vår emotionella sida. Båda är grundläggande, överlappande aspekter av den mänskliga upplevelsen.

Karriären är som IT-konsult. Sedan 2 år tillbaka jobbar jag med verifiering och validering av dialysmaskiner på Baxter (f d Gambro) i Lund. Har även studier i Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER) samt Mänskliga Rättigheter i bagaget. På fritiden försöker jag utveckla mig genom meditation, terapi och läsande inom områden som filosofi, humanism, etik och liknande. Är en gamer sedan barnsben, kollar mycket på fotboll och vill avskaffa monarkin.

 

Hans Schiött, ledamot, kassör
Pensionerad ingenjör som håller igång min medmänskliga ådra i hjälporganisationen Lions och i Humanisterna och som håller i gång min tekniska ådra i min bostadsrättsförening.

Har alltid, från min vetenskapliga bakgrund, försökt hålla isär tro och vetande. Det gör mig till en ateist som gärna arbetar för att förbättra mänskliga rättigheter och för ett sekulärt samhälle.

 

Ulf Johnson, ledamot
Har endast varit medlem i Humanisterna i 2,5 år men har tack vare mina ickereligiösa föräldrar egentligen alltid varit humanist. Under mitt första år tillhörde jag Stockholms-avdelningen men har sedan 1,5 år flyttat tillbaka till Skåne och är numera verksam inom Humanisterna Syd.

Jag är född 1959, är naturvetare och civilingenjör med geoteknik som specialitet. Det gör att jag har en jordnära syn på livet och verkligheten. Jag kan förundras över 25 000-åriga målningar i grottor i Sydeuropa och hur människan trots istider, jordbävningar och meteoritregn kunnat utvecklas och skapa den värld vi nu lever i. Om vi inte genom vetenskap kunnat ta reda på hur det gått till hade man kunnat tro att det var ett mirakel! Människans förmåga till anpassning och överlevnad gör mig övertygad om att vi, trots alla hot och domedagsprofetior, kan fortsätta att utvecklas mot en ännu bättre värld. Humanismen är för mig den självklara livsåskådning vi behöver för att leda oss vidare, några gudar kommer vi inte att få goda råd ifrån.

Jag är imponerad av Humanisternas breda verksamhet som trots litet medlemsantal och ringa budget får en massa gjort och får stort inflytande i den svenska debatten. Men jag tror att det går att utveckla humanismen som livsåskådning ytterligare, förse den med mer innehåll och göra den förståelig och attraktiv för fler, både religiösa och icke-religiösa. Humanismen behövs som vägledning för oss privatpersoner, för företag och för staten när vi fattar våra beslut!

 

Ulf Nilsson, ledamot
Text saknas

 

Ann Widung, ledamot
Pensionär med brokigt förflutet och splittrad eller snarare obefintlig karriär. Jag har med min familj bott i sex främmande länder i sammanlagt 20 år, jag har flyttat mitt hem 18 gånger, rest mycket och gör så fortfarande. I botten finns en fil mag-examen i spanska och franska, kryddad med lite sociologi, marknadsföring och miljövård. Men det känns länge sedan nu. Vågar dock påstå att jag samlat på mig intryck och erfarenheter!

Miljöfrågorna har följt mig sedan tidigt 70-tal och jag har försökt upplysa om dessa på lokal nivå när jag bott utomlands. Där har jag också engagerat mig för vissa kvinnofrågor och förbudet mot aga av barn genom olika insändare i media och egna små utskick bland människor i min närhet. Jag gick ur Svenska kyrkan -78 och var under några år intresserad av Jung och hans idé om det nedärvda ”kollektiva medvetandet”. Jag tyckte mig se bevis på det i mina drömmar och i det måleri och skulpterande, som jag fortfarande ägnar en viss tid. Den eufori som vi alla kan uppleva i natur, konst, musik etc, är hittills ett genetiskt mysterium för mig, men jag tror definitivt inte att den har med någon Gud att göra.

Jag tror på förnuft, logik och vetenskap och tycker att vi borde ha obligatorisk filosofi på schemat i svenska gymnasier. Jag tror på möten och samtal, och pratar gärna, även på olika europeiska språk. När jag emellanåt drabbas av ”dystopisk svindel” intalar jag mig att vi för alla efterlevandes skull måste hoppas och lita på det rationella samtalet som en universell lösning. Det är därför jag är medlem i Humanisterna.

 

Revisorer
Christina Björklund, ordinarie
Jan Tuma, suppleant

 

Valberedning
Ingela Dahlberg, sammankallande
Sverker Sikström
Jan Tuma

Årsmötet 2018

Årets årsmöte hölls som brukligt på Ungdomens Hus i centrala Malmö. I ordförandeklubban höll föreningens f d ordförande Gunnar Hjert, som förtjänstfullt guidade oss genom mötet. Se nedan för detaljer kring val o dyl.

 

Mötet

Själva mötet flöt på utan märkvärdigheter. Verksamhetsberättelsen, revisionsberättelsen samt resultat- och balansräkningen fastställdes och den avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet av ett samstämmigt årsmöte. Samtliga av de i styrelsen som var uppe för omval ställde upp och valdes om av årsmötet. Alltså är den nyvalda styrelsen, undantaget Rickard Kentanders avhopp tidigare i år, identisk med den avgående styrelsen.

Budgeten klubbades igenom inklusive en nedjustering av överskottet från föregående år. Revisorer och valberedning valdes. Gällande kongressombud till förbundskongressen 21- 22 april i Stockholm valdes fem av sex möjliga ombud. Styrelsen ålades därför av årsmötet att tillsätta den sjätte platsen. Är du intresserad eller känner du någon som du tror / vet skulle vara intresserad, tveka inte att kontakta oss på syd@humanisterna.se snarast möjligt! Kongresserna är roliga och stimulerande tillfällen att fördjupa sitt engagemang i Humanisterna. Man är med och påverkar organisationens verksamhet och riktning, det bjuds på föreläsningar, diskussioner och debatter och du får tillfälle att träffa humanister från rikets alla hörn. Hör av dig!

Inga motioner eller propositioner hade inkommit så efter en kort diskussion om två motioner till förbundskongressen avslutades den formella delen av årsmötet.

Läs verksamhetsberättelsen nedan!

 

Gästföreläsning

Efter en kort fika tog Ingvar Johansson, professor emeritus i Teoretisk filosofi vid Umeå Universitet, till orda och höll ett föredrag på temat “Att förlåta eller icke förlåta”. Vad finns det för skäl att förlåta någon för en omoralisk handling, som inte kan göras ogjord? Varför förlåter vi egentligen? Vill vi ha något tillbaka, är det en byteshandel av något slag? Är det en slags hämnd vi utövar när vi begär att förövaren ber om ursäkt? Ingvar drev poängen att förlåta inte innebär att man säger att förövarens handling är ok, men att vi och andra primater bl a drivs av välvilja och därmed Vill förlåta. Han lyfte förlåtelsen som handling ur den religiösa kontext den ofta förknippas med genom bl a det kristna påbudet att förlåta. Krav på att förlåta, att förlåta för sakens skull, kan kosta dig. Vad händer med din självrespekt när du förlåter någon som förorättat dig trots att du egentligen inte vill? Vi förlåter inte bara av förnuftsmässiga skäl, och vi ska inte förlåta “bara för att”. Vi förlåter för att vi vill Ge Förlåtelse.

Efteråt hölls en frågestund, varefter föreläsningen rundades av och den nytillträdda styrelsen höll ett kort, konstituerande möte. Och därmed var sagan om årsmötet 2018 all.

 

Formalia

• Ordförandeposten tillsattes på förra årsmötet för en period av två år och hålls av Magnus Timmerby.
• Följande ledamöter valdes på två år: Caroline Bilander, Martin Karlsson, Hans Schiött. Ledamot Ulf Nilsson valdes på ett år. Ledamöter Ulf Johnson och Ann Widung sitter valda på två år sedan förra årsmötet. Caroline Bilander valdes på styrelsens konstituerande möte till vice ordförande Martin Karlsson valdes till andre vice ordförande (nyinrättad post).
• Christina Björklund omvaldes som revisor på ett år. Jan Tuma valdes som revisorsuppleant på ett år.
• Till valberedningen omvaldes Ingela Dahlberg, Sverker Sikström och Jan Tuma på ett år.
• Till kongressombud valdes Göran Hestner, Ulf Johnson, Martin Karlsson, Rickard Kentander, Stig Larsson. Då Humanisterna Syds medlemsantal ger oss rätt till sex ombud ålade årsmötet styrelsen att hitta ett sjätte ombud.

21 juni: Introduktion till humanism och det sekulära samhället

Tid: Onsdagen den 21 juni kl 18.30
Plats: Sir Toby’s, Davidshallsgatan 21, Malmö

Vill du veta mer om Humanisterna och vad vi står för?

Magnus Timmerby, ordförande i Humanisterna Syd, ger en introduktion till humanismen i Sverige och världen. Vi reder ut begreppen: Vad är grunderna i ideologin? Vad är skillnaden mellan humanism och ateism? Vad är skillnaden mellan livsåskådning och religion? Vad innebär en sekulär stat och ett sekulärt samhälle? Och varför är detta viktigt att kämpa för?

Föredraget tar en knapp timme plus tid för frågor. Köp gärna mat eller dryck på den fina lokalen.

Passande nog är 21 juni World Humanist Day! Läs mer om den på International Humanist and Ethical Unions hemsida.

Varmt välkomna!

Årsmötet 9 maj: Gästföreläsare och årsmöteshandlingar

Som gästföreläsare vid årsmötet den 9 maj har vi nöjet att välkomna Germund Hesslow, professor i neurofysiologi vid Lunds universitet. Germunds föredrag blir på temat Kan vi lita på vetenskapen?

Germund Hesslow är professor i neurofysiologi och docent i filosofi vid Lunds universitet. Några av hans forskningsområden är medvetande och kognition, de fysiologiska mekanismerna bakom betingning samt vetenskapsteori. Han är författare till en rad böcker och publikationer och har även kommenterat frågor som påstått bortträngda minnen, neurologiska och psykologiska könsskillnader. Germund Hesslow är också känd från bl.a. Debatt i Lund, Filosofiska rummet, Människor och tro, Lunds filosoficirkel och på tidningarnas debattsidor.

Platsen för årsmötet, enligt tidigare kallelse, är Ungdomens hus (sal 4, en trappa upp), Norra Skolgatan 10 B, Malmö.

Hålltider:

• Kl 18.00 Årsmöte
• Kl 19.00 (ca) Fika och gästföredrag
• Kl 20.00 (ca) Slut

Årsmöteshandlingarna finns nu för nedladdning och innehåller:

• Kallelse och dagordning
• Verksamhetsberättelse för 2016
• Revisionsberättelse för 2016
• Ekonomisk rapport för 2016
• Valberedningens förslag
• Verksamhetsplan och budget för 2017
• Kommunikationsstrategi för 2017
• (Inga motioner i år)

Väl mött!

 

Humanistfika i april – På flykt från religiöst förtryck

Var – Bantorget 5, Lund (ca 300 meter från Lund C)
När – Onsdag 5/4, kl 1800
Parkerar gör du enklast på Västra stationstorget, därifrån är det fem minuters promenad till lokalen.

Medlemmar är välkomna på Humanistfika, nu på onsdag den 5 april! Observera att samtalet blir på engelska!

Denna gång har vi som särskild gäst en man från Egypten som tvingades fly för att han är ateist. Kom och hör hans historia, ge moraliskt stöd och hjälp honom med kontakter om du kan.

Varmt välkomna!

Facebook-event: facebook.com/events/1294202470670121
Meetup: meetup.com/Humanisterna-Syd/events/23890942

Humanistfika är avslappnade träffar varje månad då vi bjuder på något gott och skapar plats för lite mer personliga samtal. Har du kanske själv en livserfarenhet du skulle vilja dela med dig av, en gäst du tycker vi ska bjuda in, eller kanske en film eller bok att diskutera?

Humanistfika är för medlemmar men vill du ta med dig barn eller en nyfiken vän går det bra.

Vi har också bokbord. Helt nya böcker 40 kr, och tidskrifter gratis. Dessa fina priser kan vi ha tack vare en generös gåva från Fri Tanke förlag. Ta tillfället att köpa en bok, bilda dig och samtidigt stödja Humanisternas verksamhet.

Studiecirkel i Kritiskt Tänkande – del 4

Var – ABF Mitt Skåne, Kiliansgatan 9, Lund (ett stenkast från Domkyrkan)
När – Måndag 3/4, kl 1830

På det fjärde mötet i studiecirkeln om kritiskt tänkande kommer vi, dels att gå igenom Torbjörn Tännsjös artikel om organdonation, som publicerades första gången i DN 1990, dels börja gå igenom vad ”dålig” argumentation kan vara. Tännsjös artikel kommer att på mötet presenteras i form av en argumentöversikt av den typ som vi tidigare gått igenom på cirkeln. ”Dålig” argumentation kan ske omedvetet och leda till onödiga missförstånd, men även medvetet, ett slags missbruk, för att med intellektuellt ohederliga tricks försöka vinna en diskussion.

Leder cirkeln gör eminente Johannes Flink och det går hur bra som helst att komma även om du missat tidigare tillfällen! Koden till ABF-porten är 1347, ta hissen upp till fjärde våningen. Kommer du inte in kan du ringa Johannes på 0707-231612.

Varmt välkomna!

———-

I cirkeln diskuterar vi varför det är bra med kritiskt tänkande, vad förutsättningar för kritiskt tänkande skulle kunna vara och vad det är som gör att det ibland fallerar. Ett argument för kritiskt tänkande är att det tycks som om det med enbart kritiskt tänkande går att veta någonting: d v s att ha, förstå, och tro på välgrundade uppfattningar som på något sätt är sanna eller trovärdiga (och kontrollerbara).

En viktig förutsättning för kritiskt tänkande tycks vara att vara rationell och förnuftig och inte för känslomässig. När vi blir känslomässiga kommer faktorer som vårt egenintresse, våra rädslor, våra bekräftelsebehov att styra vårt tänkande och vad vi kommunicerar i så hög grad att vi inte förmår tänka kritiskt. Våra rädslor för osäkerhet och det vi inte förstår, gör att vi lätt tänker i svart och vitt och hittar på samband som inte finns.

En annan viktig grundförutsättning för kritiskt tänkande är också attityden av respekt mot mina meningsmotståndade och insikten att jag kan ha fel och de kan ha rätt. Med en respektfull och prestigelös argumentation kan vi alla närma oss ståndpunkter som är något mer sanna och trovärdigare än de som vi, kanske smärtsamt, lämnar bakom oss. Och då vet vi vet något mer än vi visste innan, och framför allt så har vi en gemensam plattform av kunskap som förenar oss.

Länk till Facebook-event: facebook.com/events/1505830612784703

Länk till Meetup-event: meetup.com/Humanisterna-Syd/events/238904952

Angående förstudien om Muslimska Brödraskapets närvaro i Sverige

Nyligen presenterades en förstudie som fokuserade på Muslimska Brödraskapets närvaro i Sverige av Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani, på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Denna möttes av tung kritik från en grupp religionsforskare och islamologer. I denna debattartikel svarar vår ordförande Magnus Timmerby, tillsammans med representanter från Kvinnors Rätt, Glöm Aldrig Pela och Fadime (GAPF), Ex-muslimer i Sverige med flera på kritiken.

Kritikerna varnar för att förstudien stärker fördomar mot muslimer. I själva verket är det kritikerna som stärker en vrångbild av islamism i Sverige enligt vilken islamister enbart utgörs av personer som bär kalasjnikov eller har ett bombbälte runt midjan. De vill få folk att tro att det bara är militanta islamister som är farliga då de genom terror skapar skräck och instabilitet. Kritikerna försvarar på så vis de mest samhällsfarliga islamisterna, det vill säga de som uppger sig för att vara och legitimeras som representanter för det så kallade muslimska civilsamhället.