Reflektion efter Humanisternas kongress 2014

Humanisternas kongress ägde i år rum den 26-27 april i Stockholm. Här följer en reflektion från Catarina Löfqvist, ett av sex ombud och även styrelseledamot från Humanisterna Syd.

 


Mitt första besök på en humanistkongress har genomförts och det som var mest påtagligt var att det var en hjärtlig stämning med plats för humor. Väldigt lätt att få kontakt med andra människor och otroligt hög nivå på kongress och samtal.

Det var en imponerande mötesordförande vi såg i aktion. Gabriel Romanus klubbade igenom punkt efter punkt, korrekt, snabbt och elegant. Det krävdes verkligen att man läst handlingarna innan annars hade man varit bortkollrad tidigt. Men effektiviteten gjorde att tider i stort sett kunde hållas, att även inlägg, yrkanden och motioner med mycket känslor inblandade kunde klubbas igenom effektivt. Spontanitet släpptes dock igenom när det gick för fort för någon som ville yttra något eller när många var ivriga att springa upp i sitt ämne. Härligt med så många åsikter och tyckande.

Jag förstod att det genom åren funnits många beslut av känslomässig karaktär och det är väl inte så konstigt när en samling fritänkare och pålästa människor som är vana att ifrågasätta stora frågor samlas i en förening.

Ibland kan det vara bra att man är överens om att man är oense i en fråga men överens i många andra frågor. Inte heller ska någon acceptera att förbundet drar iväg i märkliga inriktningar för då kan det komma oförsonliga avhopp men samtidigt respektera varandra för olika åsikter och låta demokratin råda på kongressen. Alla medlemmar kan ju skicka in motioner.

Den grafiska profilen var årets känslomässiga punkt och det var en bitvis märkbart irriterad ordförande som inte kunde förstå att medlemmar velat påverka beslutet om logotype-byte. Personligen anser jag att det är märkligt att ha en annan symbol än den som den internationella humanistiska paraplyorganisationen när vi är fullvärdiga medlemmar. Man kan både ta fram en grafisk profil och ändra en grafisk profil utan att byta logotype. Dock ska jag villigt erkänna att jag gillar den nya grafiska profilen och accepterar den då den är tydlig, modern och i någon mån anspelar på den gamla och kan liknas vid en variant av ”Happy human”. För min del är det upp till IHEU att se till att fullvärdiga medlemmar har en enhetlig internationell och fungerande grafisk profil för att nå upp till exempelvis Amnestys nivåer. Det spretar påtagligt runt om bland logotypes i humanistvärlden, av nationell variation och ingen enhetlig profil. Där anser jag att debatten gått fel inom Humanisterna i Sverige men det kan ju ändras om några år om IHEU ställer andra krav. Då kan den nya grafiska profilen fungera bra i Sverige just nu vid behov av synlighet och i en medlemsvärvarkampanj. För nya medlemmar behövs!

Fokus nu är fortsatt på skolåret, att synas och höras. Pride togs upp som ett exempel där fler medlemmar kan delta. Det allra viktigaste för vår framtid är att vi hörs och syns i viktiga frågor. Att vi inte tappar fler medlemmar och att vi alla gör vad vi kan för att få fler. En krona om dan är inte mycket för att göra skillnad i debatten!

Jag ser fram emot fler lokala, regionala och nationella möten med Humanisterna och hoppas jag kan delta på framtida höstkonferenser, forum och ”kongress 2016”.

Catarina Löfqvist

Not: Mötesordförande under lördagen var Lars Höglund och under söndagen Gabriel Romanus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: