Paradoxen med en omnipotent gud.

Teodicéproblemet har sysselsatt många troende i många år. I korthet så kan problemet förklaras såhär: Problemet med att förklara Guds existens när det finns ondska och lidande. Eftersom de troende anser att Gud är allsmäktig och genomgod så har de troende inte lätt att förklara varför det finns ondska här i världen.

Enklast vore att acceptera Epikuros paradox. Epikuros menade att eftersom ondskan finns så kan inte gudar existera. Problemet skulle därmed kunna vara över för varje logiskt tänkande människa men tyvärr så är de troende inte så logiska i sitt tänkande avseende tro på övernaturliga fenomen. Hur gör man då som troende? Man gör ingenting mer än att studera problemet eller helt enkelt strunta i det. Sticka huvudet i sanden genom att konstatera samma sak som de religiösa gjort i århundrade: Guds vägar är outgrundliga

Hur gammalt är detta problem? Ingen vet riktigt men på 300-talet då bibeln skrevs ihop så fanns det en kristen författare vid namn Lactantius som summerade ihop hela problematiken i några få meningar:

Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?

Man förstår att de troende har haft problem med detta och skapat mången psykisk förvirring genom åren. Ingen har kommit fram till någon vettig lösning på problemet. Skälet är såklart att det inte finns en lösning om man är troende. Då kommer man aldrig att kunna få en accptabel lösning och ett godtagbart svar. De troende kommer att framhärda och fortsätta sitt sökande efter ett svar som inte finns inom deras religions ramar. Man blir så trött av detta inskränkta synsätt för det tar bort så mycket av logiskt tänkande och klarsynthet. Istället så inskränker det de troende.

Enda sättet att bli av med problemet är således att ta bort själva problemet genom att acceptera att det inte finns en Gud eller vad man nu väljer för namn på fantasifostret. Klappat och klart, mindre psykiska störningar och mer verklighet åt folket.

Leif Jonholm – Humanisterna Syd

Annonser

4 Responses to Paradoxen med en omnipotent gud.

  1. Kristian skriver:

    William Lane Craigs syn på saken är att ondskan existerar eftersom vi anses ha fri vilja och måste tillåtas leva ut den. Men jag har aldrig sett honom dra något argument för att vi har fri vilja.

    I övrigt anses som du skriver herrens vägar vara outgrundliga.

  2. Leif Jonholm skriver:

    Kristian. Slutsatsen av det du refererar till är således att Homo Sapies är ond om vi får tänka själva. Det håller jag inte med om. Vår värld och vi med den är så mångfaseterad att hela spektrat finns vad gäller godhet och ondska. För egen del är jag GOD UTAN GUD.

    Herrens vägar är outgrundliga är bara en bortförklaring när det inte är som religionen stipulerar och skall inte anses som något annat.

  3. Hans skriver:

    Godhet och ondska är relativa och svårdefinierade begrepp som helt enkelt beror på vem det är som betraktar och tolkar. Antaligen är det lättare för troende att definiera ondska eftersom de ger ett fåtal präster tolkningsmandat.

    En omnipotent gud implicerar per automatik paradoxer. Det hade antagligen varit enklare att kalla solen för gud och stanna där. Sol(guden) ger liv pga. fotosyntes och värme. Punkt. Problemet med en sådan gudsbild är väl att det inte skapar ett behov av ett prästerskap. Behövs inga tolkare (präster), behövs ingen kyrka.

    En annan lösning torde vara att hävda att guden inte är omnipotent, utan en lat klant som hittar på massa dumheter. Även om en sådan guds existens är likvärdigt omöjlig att bevisa så ger det åtminstone en förklaring på teodicéproblemet och epikuros paradox. Möjligtvis hade grekerna och de hedniska vikingarna tänkt lite mer på detta problem. 😉

  4. Jan Åke Johansson skriver:

    När man hör talet om godhet och ondska får man lätt uppfattningen att dessa begrepp existerar som något slags övernaturligt väsen som kan slå sig ner i människors själar och få dem att utföra goda eller onda gärningar. Skulle det förhålla sig så skulle ingen behöva ta något ansvar överhuvudtaget. Absurt!

    Onda eller goda gärningar kan bara utföras av intelligenta och medvetna hjärnor som kan förutse konskvenserna av den valda handlingen.

    Samma handling kan både vara ond och god beroende beroende från vilket håll man ser det. Ta två stridande arméer. Båda är både onda och goda båda slåss för sitt folk. Sett ur den egna sidans synvinkel är man självklart god som värnar om fosterlandet. Alla är vi både onda och goda.

    Skönt att slippa fundera på om Gud har synpunkter på vad jag har för mig.

    Lever vi enligt den ugamla regeln om att göra eller inte göra mot andra vad vi vill eller inte vill att andra gör mot oss så räcker det en bra bit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: