Saga, Myt & Religion

Jag hörde på TV i veckan att programledaren nämnde Zeus som en del i en saga. Jag fastnade i detta uttalande en stund. Zeus var en Gud i den grekiska mytologin och dyrkades av den tidens och regionens folk. Nu omnämns han som en del i en saga. Inte som en del i den grekiskan mytologin, tänkte jag. När jag senare slog upp ordet Mytologi så förklarades det såhär: Gudasaga; trossägen; uppdiktad historia; fabel, legend. Jag bläddrade i ordboken till ordet Kristen där jag hittade: Lära, tro, sed. Jag fortsatte till ordet hedning och fann att boken bland annat angav ordet fritänkare som synonym. Nu började det bli intressant. Wikipedia ger vid handen att daglig betydelse är att de som inte ansluter sig till monoteistiska religioner är hedningar. De kristna har alltså bestämt att alla som inte tror på Gud (i den kristna versionen) är hedningar. Då skall man uppfatta det i den negativa mening vilket är meningen. Jag är alltså hedning!? Jag tror inte alls. Det kanske stämmer. Jag är fri att tänka som jag vill, vilket jag gör varje dag. Skulle då de som tänker fritt inte få vara kristna eftersom de är hedningar om de tänker fritt? Har religionen bestämmanderätt över medlemmarnas tankesätt? Absurd tanke men hur fungerar det då? Guds 1:a budord är ju ”Du skall icke hava andra Gudar jämte mig”. Detta har Gud bestämt, de kristna får inte tro vad de vill! Det borde betyda att ovanstående resonemang till del är korrekt vilket skrämmer mig. Varför har inte folk frigjort sig från bördan? Hade militärer eller regeringar gjort samma sak hade det kallats hjärntvättning men i trons namn kallas det för övertygelse. Vad är då religion och varför? Å andra sidan så är myt och religion samma sak = Sagor, likt Pippi Långstrump. De flesta sagor har en sensmoral. Gud, Pippi och Spöket Laban har också moraliska lärdomar till oss. Så låt oss betrakta sagor som omskrivningar för moraliska och etiska rättesnören utvecklade av mänskligheten, Homo Sapiens, för en Humanistisk värld där vi vet.

Leif Jonholm

Annonser

4 Responses to Saga, Myt & Religion

  1. Hans skriver:

    I strikt biblisk språkbruk verkar alla som inte är judar klassas som hedningar. Tycker själv att begreppet ‘fritänkare’ passar bättre in på människor som väljer att tänka själv och inte följa en utstakad lära. Motsatsen borde vara dogmatisk. Dvs. en person som accepterar (och följer) en religiös ”sanning”.

    Faktiskt intressant detta att det görs skillnad mellan religion och mytologi. Varför räknas tron på grekiska gudar, vaner eller asar till mytologi, medan en monoteistisk tro på en allvetande fantasigud för religion?

    Wikipedia skriver: ”I allmänhet är mytologi, i den andra betydelsen, muntligt traderade berättelser som bildar en gemensam världsuppfattning i en kultur. Deras uppgift har varit att förklara universums och jordens tillkomst, naturliga fenomen eller andra företeelser som saknar intuitiva förklaringar. Myter utspelar sig i en dunkel urtid och involverar antropomorfa gudomar och övernaturliga krafter.”

    Byter man ut ordet mytologi med religion fungerar fortfarande beskrivningen perfekt. Religion bygger på muntligt traderade berättelser och bildar en gemensam världsuppfattning i en kultur. Uppgiften har varit att förklara universums och jordens tillkomst samt andra företeelser som saknar intuitiv förklaring. De religiösa texterna utspelar sig i en dunkel urtid och involverar antropomorfa gudar och övernaturliga krafter.

  2. Maria Nilsson skriver:

    För mig är väl skillnaden mellan myt och religion att myter är sagor som folk har slutat tro på medan religionen fortfarande är aktiv. Eftersom ingen tror på Tor eller Zeus längre har de förpassats till myter, folk tror fortfarande på att Moses fick en stentavla av Gud alltså är det en aktiv religion.

  3. Hans skriver:

    Fast nu tror ju vissa fortfarande på asa- och vanir (som exempel). Är det då helt plötsligt en religion (igen) och ingen mytologi? Att bibeln är en samling sagor kan konstateras, men kristendomen och islam klassas ändå som religioner. Tror snarare det handlar om de etablerade religionernas försök att förpassa tidigare trosinriktningar till en historisk skräphög som byggde på ”myter”. Kanske långsökt, men ironiskt om det nu skulle stämma.

  4. Maria Nilsson skriver:

    Ja i princip torde det ju vara så. Om någon på fullaste allvar tror att Tor är ute och kör sin vagn när det åskar och dessutom har ceremonier och ritualer inbakade så är det ju en religion igen. En religion ska ju innehålla vissa saker, jag minns inte vad. Det ska finnas trossatser och fundament, ritualer som utföres av några stycken, några former av dogmer och en ”historia” New age är ju en form av religion som saknar Gud men det behöver inte finnas en gudomlighet med utan det räcker med ett visst mått av övernaturlighet och ritualer och kilometervis med texter skrivna.

    Sen kan man alltid diskutera vem som har makten över språket och vad som ska få kallas något speciellt. Katoliker talar tex om mysticismen i deras religion och då har jag förstått att de menar gamla berättelser, om hur Lucifer hamnade i underjorden mm. Luther ville ta bort det mytiska (mystiska?) från kristendomen och skapade sin Lutheranism. Den innehåller ju inga helgonaberättelser tex. Eftersom helgonaberättelserna kallas myter så finns ju begreppen även i aktiva religioner. Tja det är en svår avvägning språket och dess tolkningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: